Parken, Duele och Zero

(Zero)
*Han satt tyst på en bänk, huvudet lutat bak mot ryggstödet och frånvarande upp mot stjärnorna.
Det små blodfläckarna på kläderna och penningpungen i bältet indikerade att han lyckats med sitt jobb. Det hade inte varit svårt. Offret hade varit en riktig kattmänniska, så allt han behövde göra var att slinka in genom fönstret i kattform. Han hade mötts av andra katter som genast blev intresserade av honom. Den älder mannen hade också sett honom komma in, och Zero hade egentligen kunnat döda honom där, men han tillät sig att bli ompysslad av honom en stund, och bröt då en av hans egna regler; "Bli aldrig känslomässigt fäst vid ett offer."
Han kunde bara inte låta bli, han ville att någon skulle hålla om honom, älska honom.
Men den som strök hans päls var också hans jobb, och när mannen satt ner honom och vände ryggen till återtog han mänsklig form och drog sin kniv. Han hade tvekat, men genomfört det ändå.
Han hade känt katternas blick på honom där han stod ovanför deras husse, och han kände ångest..
Men ett jobb är ett jobb. Han hade ringt numret på pappret och mött arbetsgivaren och fått betalt som alla tidigare jobb, men han mådde så mycket sämre efter just denna leverans.
Han suckade och drog handen genom håret och smetade omedvetet in en den av offrets blod i de bruna lockarna.
När hade han blivit en mjukis?
Han höll om sina armar, nästan som om han försökte krama någon som inte fanns där.
Cooro. Han kunde inte sluta tänka på Cooro.
Sen han träffade Cooro ville han bli omhändertagen och älskad.
Var det Cooro som gjort honom såhär?*

(Duele)
*Lätta steg rörde sig över de grusade gångarna i parken, en svartklädd kvinna kom gåendes ensam trots nattens dunkel. Det ingen människa skulle kunna se var hennes ögon, svarta med en gul iris och på hennes höft hängde som alltid en mask och en katana.
Hon visste att den hon sökte satt längre fram efter gången hon gick, hon kände hans aura i utkanten av sin och när hon kom inom synhåll så lät hon ett milt leende lägra sig över hennes läppar.*
God afton Zero

(Zero)
*Han tittade ner från himlen och såg Duele närma sig.
Han var inte överlycklig att se henne, men han var inte på humör att bråka just nu så han sänkte armarna och frågade kort*
"Vad vill du?"

(Duele)
*Hon kom närmare, inte avskräckt av pojkens kalla ton eller kyliga beteende. Hon hade redan listat ut att han påverkades av Cooro, och det stärkte hennes teori om nämnda pojke.*
Jag vill tala med dig om Cooro, jag antar att du har några frågor och han har en del han ville få förklarat för dig och bad mig förmedla det.
*Hennes röst bar ingen hint av retsamhet nu, inga gliringar.*

(Zero)
*Han spetsade öronen när han hörde Cooros namn nämnas.*
"Vad är det med Cooro? Vad är det han inte själv kan säga mig utan måste ha dig som förmedlar?"
*Hans röst högg till i den sista meningen för att visa sitt starka misstycke. Han gillade inte kvinnan, och han ville han hon skulle veta det, men nu när det handlade om Cooro sparade han lite grann på spydigheterna*

(Duele)
*Hon suckade lätt, det skulle inte vara enkelt att tala med Zero om han var så butter.*
Jag ber dig Zero, lyssna utan att färga ditt sinne med den agg du hyser mot mig.
Jag har varit med länge, och håller en hel del kunskap trots att du kanske inte tror det. Cooro känner inte sig själv, jag har talat med honom i kväll sedan han vaknade upp ensam i skogen och berättat för honom, svarat på frågor och han uttryckte sin oro för vad han skulle säga dig.
Han är ingen regelrätt varulv, och däri ligger problemet. Vill du lyssna på mig?

(Zero)
*Han skruvade lite sig när Duele berättade hur Cooro vaknade upp ensam i skogen. Han kände sig för ett ögonblick skamsen, men det utbyttes snabbt till förvirring när hon berättade om hennes och Cooros samtal*
"Vad menar du med ingen regelrätt varulv?"

(Duele)
*Hon märkte varje förändring i Zeros beteende, och kände sig ganska glad över att han lugnat sig och var uppmärksam.*
Han föddes i en indianby, och deras legender sade dem att han var född med en vargande, alltså en pojke och en varg i samma kropp.
Han är dock lite mer komplicerad, och ovanlig, än en varulv. Men innan jag fortsätter om Cooro, får jag bara klargöra för mig själv vilken typ av varulv du är? Har du alltid full kontroll över ditt medvetande och har du tider då du måste eller känner större lust att byta skepnad?

(Zero)
*Han tittade förvirrat på Duele.*
"Um...inte alla gånger, men det finns väl ingen direkt period som jag vill byta skepnad i, men jag är ingen varulv. Jag är en Neko....Varför frågar du mig det här? Du skulle berätta om Cooro"

(Duele)
*Hon nickar eftertänksamt.*
Jag vill bara ha allt klart för mig, och veta hur insatt du är i skepnadsskiftare.
Om jag skulle beskriva Cooro för dig, så skulle jag säga att han är en varg fångad i en människas kropp. Han har alltid trott att varginstinkterna han har varit "varulven", men det är bara en annan del av honom.
Det finns människor som kan anta ett djurs skepnad, och så finns det djur som kan anta både människas och sin egen skepnad men ofta är de hårdare fästa i människoskepnaden och föds oftast av mänskliga föräldrar. Cooro tillhör en sällsynt art som sällan vet vad de själva är, senast jag mötte en av hans "bröder" var för 300 år sedan och jag är ändå uppmärksam på när de föds.

(Zero)
*Han satt tyst och lyssnade på vad Duele sa, bearbetade hennes ord och förblev stilla. Efter att han hade tänkt igenom vad hon hade sagt talade han igen, denna gång inga tecken på avsmak i hans röst*
"Du menar att Cooro är en varg i mänsklig kropp?"

(Duele)
*Hon nickade, han fattade faktiskt ganska fort ändå.*
Ja, du kan nog förstå om han tog ditt uttalande "Jag hatar vargar", eller vad det nu var du sa, ganska hårt.
Han är en varg som växt upp i mänsklig kropp ibland människor, och ibland så tar vargens instinkter över. Till exempel om du rör hans byte, om han inte har full kontroll så skulle han kunna hoppa på dig. Och många lägen där han hamnar i en "underlägsen" situation triggar instinkterna, endar defensiva eller offensiva vilket du kanske märkt.
Genom åren har jag lärt mig en del saker vad gäller dessa varelser, och du skulle nog... kunna ha användning för några tips. En varg är som bekant ingen hundvalp, trots att Cooro i kontroll kan verka som så.

(Zero)
*Det kändes som hans hjärta sjönk en decimeter i hans bröst. Han hade gjort allting fel. Allting.
Öronen och axlarna föll och han tittade deprimerat ner i marken. Hur kunde han vara så dum? Så oförsiktig? Inte nog med att han indirekt sagt att han hatar honom, utan han hade dominerat honom utan att märka vad Cooro kände. Det var hans fel att Cooro blev ledsen i skogen...*
"...allt är mitt fel..."
*sade han sorgset och knöt händerna ovanpå knäna. Hur skulle han kunna förlåta sig själv?*

(Duele)
*Hon höll tillbaks vanan att ge en kommentar som "Tur du inser det" eller liknande, i stället så suckade hon lätt och fortsatte tala med samma ton, saklig och klar.*
Hur skulle du veta? Han visste inte heller fullt ut, och han är för blyg för att säga till om han känner obehag...
En fråga till innan jag fortsätter berätta, hur gammal brukar din typ kunna bli?
*Det var en fråga som hon just kommit på, enligt henne oviktig men hon var inte påverkad av tiden på samma sätt som andra.*

(Zero)
*Han tittade inte upp på Duele den här gången utan behöll blicken på marken när han svarade med samma sorgsna ton*
"Inte mycke mer än människor...i sällsynta fall dubbelt så länge..."

(Duele)
*Hon stod tyst i några sekunder, faktiskt tänkte hon över vad hon skulle säga för att inte uppröra Zero mer än nödvändigt.*
Jag har som sagt mött fler av Cooros likar, vargar två gånger tidigare. En utav dem övergavs som bebis utav det europeiska nomadfolk han föddes till, jag tror det var kring 4000 f.kr, och levde sina första år nästan helt som varg. han var väldigt vild av sig, men i regel med vargars instinkter så fogade han sig efter någon av högre status.
Den andra var en flicka av mongolfolket för några hundra år sedan, hon växte upp med sin klan och vördades som en vildgud tills hon av fri vilja lämnade dem just efter att vi mötts första gången.
Jag har också mött kattdjur, björnar av olika slag och en delfin. Han hette Ishika och levde i Oceaninen på en liten ö där. Han är en av de vänligaste, gladaste och vackraste personer jag vet, trots att han växte upp i ensamhet. Om jag inte missminner mig så blev han kastad i havet efter att han fötts, stammen han föddes i var väldigt primitiva och trodde han var ett monster...

(Zero)
*Han vände nu upp blicken mot Duele. De grön-gråa ögonen reflekterade ilska och avsky mer än nått annat, men sorgen fanns fortfarande synlig.*
"Jag bryr mig inte om nån Ishika, jag vill höra om Cooro."
*morrade han hotfullt åt kvinnan framför honom. Delfiner? Björnar? Vad brydde han sig om dem? Vad han brydde sig om var Cooro. Hans Cooro.*

(Duele)
*Hon brydde sig inte nämnvärt om Zeros reaktion, fortsatte bara att se på honom med samma blick.*
Det jag har märkt är att de föds i områden där deras rätta själ passar in, Ishika föddes i ett område med delfiner, Pawuh i nordamerikas skogar bar en grizzlys själ.
Och det återspeglar sig i hur de är, Cooro växte upp i en nordamerikansk indianby men jag vet inte under vilken tid.
"Problemet" i nuläget är att luska ut det, för deras kroppar är på många sätt olik din och människors, inte bara det uppenbara. Tiden påverkar dem på ett annat sätt, och det är synd att du tillhör en så kortlivad ras Zero...

(Zero)
*Ilskan avtog i hans ögon. Han öppnade munnen för att tala men stängde den igen. Han tvekade, sen öppnade han den igen och frågade*
"Hur länge kommer Cooro att leva?"
*han var inte ens säker på att han ville veta svaret, men Duele hade frågat om hans livslängd av en anledning*

(Duele)
*Trots sin svala framtoning i nuläget så var hon inte säker på att hon ville svara, hon älskade att retas men i dessa lägen ville hon inte uppröra.*
Jag vet inte, Chiku är namnet på vargen som föddes vid 4000 f.kr, senast jag mötte honom var för tre år sedan i Indien...
Det finns de som levt ännu längre, ingen har någonsin dött av ålderdom.
Chiku ser fortfarande ut att vara i 20års åldern, Ishaka är över 3000 år och ser ut att vara 9 år. Deras kroppar påverkas olika verkar det som, eller så beror det på vad de vill. Cooro kan mycket väl vara över 50 år, han sa mig att han levt med vargar en längre tid men han visste inte hur länge. Vargar har inget direkt sinne för tid och lever i nuet, veckor, månader och år spelar inte så stor roll för dem.

(Zero)
*Han satt tyst en lång stund. Vad skulle han säga? Vad kunde han säga? Men han bröt tillslut tystnaden*
"Har du något mer att säga?"
*rösten var nu flat och nästan tom på känslor, för han visste inte vad han skulle känna för någon*

(Duele)
Bara att Cooro just nu är någonstans i skogen, mest troligt ganska upprörd och svår att hitta.
*Hon suckade, det verkade som att samtalet trots allt helt brutit ner hennes lilla Neko. Om han kunnat höra hennes tankar...
Men nu hade hon inte tid att tänka på det, inte heller hade hon tid eller ork att försöka få Zero på bättre humör (och hon har ett rykte att tänka på). Så hon tittade på Zero, mötte hans tomma blick.*
Jag tycker inte att du ska grämma dig, inte heller tänka för mycket. Känn, det är det viktiga. Och tala, även om det är svårt.
Jag måste vidare nu, om du har fler frågor som du inte vill ställa till Cooro så kan du alltid tala med mig, jag kommer inte att reta dig om situationen inte bjuder på det.
*Hon vände sig om och tog några steg, men stannade och talade med ryggen vänd emot Zero. Rösten var ovanligt känslofull, tyngd i varje ord.*
Om du älskar honom ska det inte spela någon roll. Och om du sårar honom kommer du få betala för det tusenfallt, det kan jag lova...
*När löftet dog ut i natten så gick hon, den mörkt klädda kroppen snabbt försvinnande i skuggorna.*

(Zero)
*Han satt tyst kvar när Duele hade gått, tomt stirrande i luften framför honom.*
"Om du älskar honom ska det inte spela någon roll"
*Klart att det inte spelade nån roll att Cooro var en varg, hans hjärta slog fortfarande snabbare när han tänkte på honom, men han visste inte om han skulle kunna anpassa sig efter vargens instinkter för att göra det lättare för honom...Cooro skulle leva långt efter han hade dött, förbli ung medans han åldrades och vittrade bort..
Han ville vara nära Cooro, visa vad han kände för honom, ta hand om honom...men genom att göra det försatte han Cooro i en obekväm situation eller triggade vargens instinkter..*
Cooro...
”Bara att Cooro just nu är någonstans i skogen, mest troligt ganska upprörd och svår att hitta.”
*Han reste sig från bänken och sprang mot skogen. Det spelade ingen roll vad Duele hade sagt, han ville hitta Cooro, tvungen att försöka.
Han behövde honom.*