Matsalen, Akki, Rasa

(havasa)
*det kalla vattnet ran ner för hennes strupe och hon ställde ner glaset, men hon hade inte lyckats släcka törsten, hon törstade efter nått mer...
hon började plötsligt känna sig yr, jorden började gunga under hennes fötter och det började svarta för ögonen.
hon sluter ögonen för en stund för att återfå balansen, och när hon öppnade ögonen var det inte längre havazik som tittade på världen med vänliga ögon, utan en person som för havazik var helt okänd....*

(Akki)
*kommer in i salen och tittar sig trött omkring. allt flygande hade både gjort honom trött och hungrig.
han gick i riktning mot kylskåpet men stannade tvärt när han får syn på en vit varelse med lång, glänsande päls. han tvekade innan han försiktigt gick i en stor cirkel runt varelsen, utan att släppa den med blicken.
när han passerat den vände han sig åter mot sitt mål, men såg då Havazik.
han skuttade glatt fram till henne*
"Hej Hava-chan!"
*ropade han glatt och stannade bredvid henne*

(Havasa)
*plötsligt så stod det en liten pojke brevid henne. hon vände sig till honom och stirrade på honom med mörka ögon.*
"Chan?? CHAN!!!"
*hon grep tag i hans krage och tryckte upp honom mot väggen våldsamt*
"Kalla mig inte för chan"
*väste hon*

(Akki)
*leendet försvann när Havazik blängde på honom. han ryckte till när hon skerk åt honom och han tog ett steg tillbaka. varför var hon så arg? hade han gjort något fel?
han flämtade till när hon grep tag i hans krage och tryckte upp honom mot väggen.
hans öron fälldes instingtivt ner och han tittade på henne med skräckslagna ögon och gnällde svagt*
"..f..för-l-låt...H-Hava..san..."
*svarade han, inte mycket högre än en viskning*

(havasa)
*hon släppte ner Akki, vände ryggen mot honom och tittade ut genom fönstret*
"Jag heter Rasa, kalla mig inte för Hava...."
*hon tystnade*

(Akki)
*gnyr svagt när han blir nersläppt. någonting var fel med Havazik, varför var hon så arg? varför kallade hon sig för Rasa?*
"Fö..förlåt...Rasa..."
*han ville sjunka genom golvet, ner till jordens mittpunkt och försvinna.
tårarna sved i ögonen när de hotade att falla ner för han kinder. varför hände alltid det här honom? varför kunde han aldrig göra nånting rätt?
han ryckte till när någon talade till dem. han vände blicken och såg den vita varelsen sakta kommandes mot dem.
han torkade snabbt bort tårarna*
"I-ingenting...ingenting är..på tok..."

(Havasa)
*tittar fortfarande ut genom fönstret och bryr sig inte om att draken har lakt sig i deras "samtal" *

(Akki)
*han skakade svagt på huvudet och höll armarna nervöst till bröstet*
"..n..nej...hon...besvärar mig inte..."
*han sänkte blicken till golvet, för rädd att ta ögonkontakt med någon av dem, för rädd att Havazik....Rasa..skulle vända sig om och slå honom..*

(havasa)
*hon känner hur blodtörsten stiger, snart blir den svår att kontrolera.....
hon drar ut tofsarna ur sitt hår för hon stör sig på dem. de bruna lockarna faller ner på axlarna och ger hennes ansikte ett helt nytt uttryck.*

(Havasa)
*vänder sig våldsamt om*
VAD????
*tittar på draken med ögon fyllda med raseri, hennes blodtörst gav henne kort stubin.
hon väntade inte på något svar utan gick mot dörren men när hennes hand vilade mot dörrhantaget hejdade hon sig... hon vände sig om och log mot Akki, inte ett giftigt leende, utan ett vänligt (rättare sagt, vänligt för att vara Rasa)*
Vill du följa med Akki? jag ska kolla om jag kan lura några lättlurade människor, *hon vände sig sedan mot draken* du kan oxå följa med om du vill..
*hon sa det i en (ganska) vänlig ton och hoppades att de skulle förstå att erbjudandet var en försonings-gest, hon var alldeles för stolt för att säga förlåt.*

(Akki)
*han tittade på varelsen. visade den sympati för honom? men den måste väl ha högre rang än honom?
han ryckte förskräckt till när Havazik (Rasa) vände sig om och skrek. han slog huvudet i väggen bakom gnydde, mer av rädsla än smärta. han följde sedan henne med blicken när hon stormade mot dörren. han kände sig illa tillmods när hon log mot honom och undrade om han ville följe med henne för att "lura några lättlurade människor". han hade känt på hennes aura förut att hon inte var människa, men Havazik skulle aldrig säga så, och hennes leende...det var inte Havaziks leende.
men trotts det var han för rädd att tacka nej och smög med försiktiga steg fram till Rasa, hans kropp fortfarande ihopsjunken i underkastelse*
"O..okey Hava-" *han hejdade sig tvärt*
"Rasa-san"

[out]