Akki och Akoro, natt

(Akki)
*Han tittade länge i den tomma luften där magikern förr hade stått. Varför hade just han blivit född som demon?
Han tittade ner i marken igen med tårar i ögonen innan han sakta började gå därifrån. Vars visste han inte, utan lät benen leda honom.
Allt han visste var att han ville till Okami-sama och Zero-nii-chan*

(Akoro)
*Han kom gående längs gatan. Blicken var riktad mot marken och han verkad försjunken i tankar där han gick.*
"Kom igen Akoro, låt mig få tillbaka min kropp nu god damnit", hördes Okamis röst i hans inre.
*Akoro suckade, han stannade upp och såg sig omkring. När han inte såg någon i närheten satte han sig ner på en bänk.*
"Nej Okami, jag tänker inte släppa ut dig på ett tag."
*Okami morrade, men sedan så tystnade han.*
"Jag ställde verkligen till det för oss, eller hur."
"Ja det gjorde du, men det kunde ha blivit värre."
*Okami var tyst ett tag, sedan så skrattade han och sade.*
"Men det var kul så länge det varade."
*Akoro log och skakade på huvudet.*
"Du förändras aldrig."
"Varför skulle jag", sade Okami och skrattade igen.
*Akoro skrattade ett hjärtligt skratt, inget skratt man förväntar sig att höra från en demon.*
"Nä varför skulle du."

(Akki)
*smyger in mellan husen och tittar sig nervöst omkring. Han var lite nervös efter att han blivit anfallen av den där magikern.
Han smyger ut ur en gränd och får syn på Okami.
Han ler stort och springer fram till honom.*
"Okami-sama!"
*Han känner sedan den annorlunda doften och stannar några meter ifrån mannen.
Han insåg då att det inte var Okami. Han Bar inte hans utseende, men hans doft, den var så stark. Det luktade Okami men det var något som störde den...*

(Akoro)
*Han vänder sig om och får syn på Akki som stannat några meter ifrån honom.*
"Hej Akki, hur är det?"
*Akoro ler ett vänligt leende. Han visste vem Akki var så han behövde ingen presentation. Han hörde hur Okami suckade i hans inre.*
"Åh fint, min hängivna beundrare har hittat oss, sade han sarkastiskt.

...
[Orkar inte klippa in allt, vill ni ha kvar mitten får ni fixa det själva så flyttar jag det till Gamla Ämnen]
...

(Akoro)
*Han höll sin blick stadigt på Akki. Han var envis det var han tvungen att erkänna. Försökte enträget få honom att kämpa för att försöka ersätta en glädje och trygghet som inte gick att ersätta. Hur kunde han berätta för honom och få honom att förstå att det var omöjligt.
Kanske var det inte möjligt att förklara, men vad gjorde det. Låt honom fortsätta, han kan trots allt komma till nytta en dag. En dag kanske denna lilla, svaga demon kunde bli en viktig nyckel.
Han nickade en gång som svar på Akkis försiktiga fråga. Hans yttre speglade inget av det som pågick i hans inre.*
Ja, som jag. Jag lät inte det som hände få ner mig på knä och det gjorde mig starkare.
*Han ryckte på axlarna.*
Men styrka kan visa sig på många olika sätt och det kan också användas på olika sätt.
*Han var tyst ett tag.*
Vad är styrka enligt dig Akki?

(Akki)
*Han tänkte efter en lång stund innan han svarade.*
"Jag...vet inte riktigt."
*Det var inte direkt ett stimulerande svar, men han visste ärligt inte längre. Vad styrka var för honom. Han hade inte tänkt det.
Var det bara om muskelmassa, eller? Han ville tro att det var något mer än det, men vad?
Han tänkte efter en stund till. Han hade hjälpt många på sin resa hit, och många hade sagt att han hade ett starkt hjärta.
Det var kanske det som menades med styrka.*
"Jag tror...att det är när man har förmågan att skydda de man håller om. Man behöver inte vara stark, man behöver inte ens lyckas. Bara man har ett starkt hjärta och följer det."
*Han log och kliade sig lite genant bakom örat. Det lät kanske lite väl kliché-it.*
"Det är i alla fall vad jag vill tro."

(Akoro)
*Han iakttog den lilla demonen ett bra tag. Ett starkt hjärta, skydda de du håller om. Hur många gånger hade han inte hört den förut.
Han trodde själv att styrka fick näring från känslor, men han trodde inte på mod och kärlek som den starkaste kraften. Det fanns bara en kraft, och den var baserad på hat. Något som han hade gott om. Ett elakt leende höll nästan på att smyga sig över hans ansikte men han lyckades hålla det inne, den lilla demonpojken kunde verkligen komma att bli användbar i framtiden. Inte som medhjälpare, men det fanns fler användnigsområden än så och Akki kunde användas i ett antal av dem.
Han höll uppe den vänliga fasaden han hade och log vänligt mot Akki.*
Jag förstår, du tror på ett starkt hjärta. Att kunna skydda de du håller om.
*Han skrattade och klappade den lilla demonpojken på huvudet.*
I så fall tror jag du är på god väg att bli stark.

(Duele)
*För Duele stod hon i ett ögonblick framför en flammande Zero, och i nästa ögonblick förändrades världen omkring henne till det nästan öde torget dränkt i nattens dunkel.
Nästan öde, för där stod den hon sökt och den hon önskat att få träffa snart.
Hennes väntande samtal med Akoro var inget hon såg fram emot. Men att däremot få se vem denna Akki var, som verkade snärjt en del av Zeros hjärta, var något som hon i ärlighetens namn såg fram emot med både nyfikenhet och en konstig fascination.
När hon utan ett ljud och utan en rörelse plötsligt stod där, en kort bit ifrån dem, undrade hon stilla hur den unge demonen skulle reagera. Hon misstänkte att Akoro inte skulle bli så förvånad, han torde vara stark nog att kunna känna den lilla energi hon var tvungen att sända innan hon kunde skicka sin kropp till dess destination.
Akki däremot...
Hon valde att inte säga något alls, inväntade en hälsning av de som stod under henne i kraft. Hon var helt enkelt inte på humör att spela vänlig och Akki fick gärna bli lite rädd, Zero var det ju inte. Och hon misstänkte att en upprörd Akki skulle ge henne en argare Zero.
Lots of fun...*

[You son of a lizard!! >o<]
(Akki)
*Han log när Akoro klappade honom på huvudet. Han hade inte sett Akoros avsikter.
Han öppnade munnen för att tala igen men hindrade sig.
Han kände någonting. Luften var annorlunda.
Han tittade undrande på Akoro ifall han låg bakom den nya känslan, men det var inte Akoro, Akoros aura hade varit där hela tiden -tyngre än den han kände nu.
Han vädrade en ny doft i luften. Han hade känt den i skogen.
Han vände sig om och hoppade till när han såg en mystisk kvinna stå där.
Hon såg inte så särskilt...vänlig ut men hennes långa svarta hå, gula ögon (?) och med ett svärd vilandes på hennes höft.
Han följde sina instinkter och backade några steg och klev in bakom Akoro för eventuellt skydd.*

(Akoro)
*Han kände då Duele anlände men han brydde sig inte nämvärt. Först när Akki reagerade på hennes närvaro och klev in bakom honom så fäste han blicken på henne. Hon stod där, alldeles tyst och såg på dem. Alltid så kall och skräckinjagande tänkte han medan han lugnt granskade henne. Av allt som hotade hans planer så var nog den här känslokalla shinigamin det största hotet för tillfället.
Det var uppenbart att hon inte ämnade bryta tystnaden utan väntade på att han eller Akki skulle göra det. Han suckade inombords och han kunde höra hur Okami muttrade något ohörbart, men han registrerade i alla fall ordet jobbig.
Nåja lika bra att få det här överstökat tänkte han. Han vände sig mot Duele och bugade kort.*
God kväll, Duele. Vad för dig hit till detta öde torg ikväll?
*Som om han inte kunde gissa vad det handlade om.*

(Duele)
*Hon lade huvudet lätt på sned och log ett mjukt leende som inte nådde hennes kalla ögon. Irritationen från Zero satt fortfarande i, det var ju bara någon ögonblick sedan hon lämnade honom trots allt och hon kunde svagt känna doften av både skog och Zero på sig själv.*
Akoro, inte kan du kalla denna plats öde med er två som lyser upp luften med er närvaro.
Och vem är pojken bakom dig, jag har inte träffat honom förut?
*Hon rätade på huvudet och lät ett lite allvarligare uttryck lägra sig över hennes ansikte, med ett milt leende satt kvar.
Hans fråga var onödig eftersom att hon redan lovat att ta hand om en del saker å demonens vägnar under deras senaste möte.*
Och anledningen till att jag är här är som du nog inser att vi har en del att diskutera. Jag har två förlag till dig, vill du tala enskilt om det eller får pojken lyssna? Mig spelar det ingen roll.
*Hon talade med en uttråkad ton, auran nästan kvävd nu när hon inte behövde förflytta sig eller försvara sig.*

(Akki)
*Han tittade försiktigt fram bakom Akoro och iakttog kvinnan.
Han hade aldrig sett henne förut. Hennes ögon var kalla och tomma och skrämde honom lite.
Hon hade kommit för att tala med Akoro. Han visste inte ifall han borde stanna kvar eller inte. Han ville veta vad det var kvinnan skulle ta upp med Akoro, men det kändes rätt osäkert att stanna kvar där.
Han vädrade i luften och spärrade nyfiket upp öronen då han kände lukten av Zero runt henne, han kände även en tydlig lukt av skog och blod.
Han fick en isande känsla i magen och vred nervöst på tröjan i sina händer.
Han visste inte om han borde tala nu eller inte. Han ville inte störa de två äldre i deras samtal, men han ville verkligen veta vars Zero var och om han mådde bra.*

*Han skrattade kort.*
Duele, dina ord värmer verkligen inombords.
Akoro, din uppfattning om värmande är ganska vrickad, muttrade Okami.
*Han brydde sig inte om honom utan vände sig mot Akki som fortfarande stod bakom honom.*
Detta är Akki, en liten demon som jag och Okami träffat på under vår vistelse här.
*Hans blick och ansikte blev därefter allvarligt och han nickade emot henne. Han hade väntat på det här, till slut kanske han kunde få bukt med törsten som drev Okami till vansinne och som störde hans planer.*
Ja vi har lite att diskutera, inte sant.
*Han vände på huvudet mot Akkis håll och granskade honom. Det som skulle tas upp mellan han och Duele var inte direkt skadligt att den lilla demonen hörde, men han såg att Akki inte direkt kände sig så bekväm med Duele i närheten och han verkade orolig. Akoro kunde känna den välbekanta doften av nekon från Duele och han anade vad som försegick i den lilla demonens huvud. Han ryckte på axlarna och sade.*
Det får han själv avgöra om han vill lyssna eller inte, för min del så får han stanna kvar om han nu skulle vilja göra det.
*Han såg på Akki och log, men i hans ögon lyste fortfarande allvaret.*
Du får göra som du själv önskar Akki, vill du gå så gör det och vill du stanna och lyssna så är det ingen som kommer hindra dig.

[Kanske ska vänta på Malin innan jag svarar?]

(Akki)
*Han log uppskattande mot Akoro och nickade innan han vände sig till Duele.*
"Jag lämnar er två åt ert eget, men först skulle jag vilja fråga en sak."
*Han tittade lite nervöst på Duele och klev fram från sitt gömställe bakom Akoro.*
"Vars är Zero? Du var tillsammans med honom förut."

*Hon nickade kort till Akoro och vände sig sedan till Akki, den unge pojken av någon anledning helt plötsligt avslappnad nog att fråga henne om Zeros varande.
Just nämnandet av Zeros namn fick en bister min att lägra sig över Dueles anlete och hon stirrade rakt på Akki när hon talade.*
Den pesten kan gott och väl ligga kvar där jag lämnade honom, mig bekommer det inte om han har problem.
*Hennes röst var kall men med en ton av något som liknade avsky eller irritation. När hon sedan ignorerade vad som än kom som reaktion från Akki vände hon sig till Akoro igen och hela hennes uppenbarelse verkade mer avslappnad och saklig.*
Nå, jag har ett förslag som du kanske kommer att kunna acceptera. Om jag förstått din natur rätt så tror jag att det kommer passa oss alla ganska bra i alla fall för en tid framöver.

(Akki)
*Han backade ett steg när Duele plötsligt verkade bli sur, men stannade upp totalt när Duele talade om Zero.
Pest? Ligga kvar där jag lämnade honom?
Han blev med ens mycket, mycket orolig och visste först inte vad han skulle göra, och för ovanlighetens skull riktades oron om mot Duele som ilska.
Han fällde ilsket bak ögonen och väste hotfullt åt henne när hon ignorerade honom och istället började prata med Akoro.*
"Vad har du gjort med Zero?"
*Väste han och lät klorna växa sig längre och vassare, hans ögon mörknade och övergick allt mer till en mörkröd färg istället för den bernstens färg de vanligtvis brukade ha*

*Han suckade djupt, inte precis det bästa svaret som Duele hade kunnat komma med.*
Vad förväntade du dig, hörde han Okami fråga.
Inget bättre än det hon just sade, men hon kunde ju ha överraskat mig, tänkte han tillbaka.
*Akkis reaktion lät inte vänta på sig, Akoro förundrades lite över att den lilla demonen faktiskt vågade stå upp mot Duele. Även Akki borde inse hur kraftfull Duele var bara av att se på henne, men ändå väste han åt henne och lät sina klor växa. Även om det hela såg ganska patetiskt ut ur hans perspektiv så var han ändå fascinerad.*
Ja verkligen fascinerande, hördes Okamis kalla röst säga i hans inre igen. Han måste verkligen ha dödslängtan. Bäst du skyndar dig att ingripa Akoro, annars kommer ditt nya husdjur att gå sitt öde till mötes snabbare än du tänkt dig.
Håll dig utanför det här Okami, tänkte han och hans tankar hade en liten hotfullare ton.
*Han kunde känna hur Okami log sitt iskalla leende, men inget mer hördes från hans människovärd.
Akoro sträckte ut en hand framför Akki som för att hålla honom tillbaka. Han såg över axeln på den lilla demonen.*
Låt bli Akki, det här är en strid du inte kan vinna. Varken i styrka eller ord.
*Det fanns en viss ton i hans röst, en befallande ton som sade att han inte ville bli emotsagd.
Han vände sig sedan mot Duele och nickade. Hans ansiktuttryck var rent affärsmässigt och i hans blick hade ett intresse tänts.*
Jag lyssnar Duele, låt mig höra ditt förslag.
*Han var nyfiken på vad Duele skulle komma med för förslag. Nåja, alla förslag där Okamis törst kunde stillas välkomnades av honom.*

*Hon blev förvånad över Akkis reaktion, hade aldrig förväntat sig en sådan flammande förändring från pojken. Ännu mer förvånad blev hon över Akoros försök till att hindra/skydda den yngre demonen, hon kunde inte riktigt förstå varför.
Hon mötte Akoros blick med en fråga om Varför? i sina ögon men vände sig sedan till Akki som hon egentligen inte tänkt bry sig om mer under det här mötet.*
Vad jag har gjort honom? Det lilla katt-kräket förgiftade sig själv när han slogs mot Akoro, helt i onödan, och fick inte ens in en vettig träff. Sedan stack han åt skogen, lämnade Cooro bakom sig.
När sedan Cooro kom efter honom jagade Zero iväg honom, då Cooro bara brydde sig om Zeros välmående. Han låg sedan där ensam i plågor och jag helade honom.
Vad var tacken? Han blev förbannad på mig då jag inte ville säga vars du var, du som jag redan sagt var trygg. Han bryr sig tydligen mer om dig än om Cooro, jagar hellre efter dig än Cooro som lika väl skulle kunna ge sig av för gott efter allt Zero sa och gjorde emot honom.
Så säg mig Akki, vad har jag gjort för fel?
*Hennes röst var kall och kontrollerad, ville verkligen se vad Akki nu skulle göra.
Hon lät Akoro vara för stunden, nog skulle han klara att hålla sig till tåls några minuter till.*

(Akki)
*När Akoro talade till honom tittade han bara upp på honom men vände sig snabbt tillbaka till Duele igen och morrade -men när hon började tala kvävdes morrandet och han förblev tyst. Ilskan han hade riktad mot Duele försvann snabbt för vart ord hon sade och lät istället en stark ängslan och förvirring växa fram.
Förgiftat sig själv? Jagat iväg Cooro? Helad av Duele?
Det var så många frågor som rörde sig i hans huvud. Hade inte Zero slagits mot Okami? Mådde han bra? Vem var denne Cooro? Och varför angrep han Duele när hon hjälpt honom?
Ögonen började återta sin ursprungliga färg och hans annars aggressiva kroppsställning sjönk ihop och ersattes med en undergiven. Hans öron fälldes bakåt och han drog upp armarna mot bröstkorgen.
Vad hade hon gjort för fel?
Ingenting. Han hade nästan angripit denna kvinna utan någon direkt anledning.
Han såg upp på Akoro och lät sedan ögonen vandra tillbaka till Duele.
Hon stod där, upprätt och stolt, och vad gjorde han? Han hukade sig i rädsla.
Det var då han insåg hur stark hon var.
Han förmådde sig inte att svara henne.
En lätt darrning drog genom hans kropp och han ruskade lätt på sig i ett försök att skaka av sig den.
Vilket ofattbart misstag han höll på att begå.*

*Han såg den frågande blicken hos Duele, men han brydde sig inte om den.*
Låt henne undra, tänkte han.
*När Duele började tala om Zero så smalnade hans ögon en aningens medan han lyssnade till hennes ord. Intressant, hur situationen hade utvecklats efter att de lämnat skogen.*
Så han förgiftade sig under striden för att kunna fortsätta slåss, sade Okami och Akoro kunde känna hur den kyliga yrkesmördaren log ett elakt leende. Den kissen är galnare än vad jag trodde.
Jag trodde jag bad dig att hålla dig utanför det här Okami, tänkte Akoro med en tung suck.
*En kort fnysning kom från Okamis hörn av deras inre.*
Varför skulle jag?
Nä varför skulle du.
*Han kunde känna medan de konverserade hur Akkis ilska försvann. Den lilla demonen verkade till slut inse Dueles styrka, eller var det bara av vänlighet för att hon hjälpt Zero.*
Synd, sade Okami besviket. Det hade varit intressant att se hur det skulle ha blivit om vår lilla demon fortsatt på den banan.
Du vet att jag skulle stoppat honom från att göra något drastiskt.
*Han fick känslan av hur Okami ryckte på axlarna.*
Ja du är alltid så mån om de som du kan manipulera i framtiden.
Man måste ta till vara på sina tillgångar.
*Okami suckade men han sade inget mer, vilket Akoro gladde sig åt. Han såg från Akki som skakade på sig som för att skaka av sig någonting till Duele som stod framför honom och såg lika hotfull ut som alltid. han valde att inte säga något, istället väntade han på att Duele eller Akki skulle säga eller göra något. Varför avbryta dem i deras kärleksfulla lilla samtal när han helt enkelt kunde se på och vänta ut dem.*

[Fritt fram att skriva Nathalie]

*Hon fnös kort då Akki inte ens vågade säga något efter hennes enkla återberättelse av de gångna händelserna.
Pojken verkade för ett ögonblick ha lite stake ändå, men när han åter igen vände tillbaka till ett nästan mer underlägset sinne så sjönk han i Dueles ögon. Han fick gå eller stanna, hon brydde sig inte alls längre.
Så i stället för att lägga mer energi på den som inte gav henne något tillfredsställande gensvar så vände hon sig till Akoro åter igen och en lite mjukare ton kom ut ur hennes mun när hon talade.
Hon kände hur Akoros energi fluktuerade lite lätt hela tiden vilket hon misstänkte var ett samtal men hon kunde inte vara säker utan Kissu så hon lade den tanken till senare.*
Nå, mitt första förslag är du söker upp mig när hungern blir för stark så att jag då kan ta med dig till en passande... plats.
Tyvärr är jag ju inte alltid tillgänglig så jag har ett till förslag, och du ska veta att jag fick förhandla för att det skulle godkännas.
Du kan få en artefakt som fylls med en kvot av vad det nu är du behöver: Demoner, människor eller andra varelser. Då kan du eller Okami vid behov göra ett "uttag".
Det första ger er en större mängd men begränsad åtkomst och tvärtom om du väljer artefakten.
*Hon hade gjort ett ganska hårt jobb för att Akoro och Okami skulle få denna möjlighet, men hon gjorde det mest för att upprätthålla balansen på enklaste sätt. Det var trots allt hennes syfte här.*

*Han höll sig i bakgrunden. Han kände sig skamsen och arg -skamsen på grund av sitt agerande, men ilskan var inte riktad mot något, den bara fanns inom honom och fick honom att känna sig än värre.
Han lyssnade bara vagt på vad Akoro och Duele sa till varandra. Han förstod inte mycket -nästan ingenting alls, men vad de nu än pratade om så kändes det inte som om han ville ha allt för mycket insikt i det.
Han backade undan några steg och höll sig tyst för att inte dra till sig uppmärksamhet -han hade redan fått för tillräckligt av det på ett tag*

*Han höll undan ett leende när Duele fnös och helt enkelt ignorerade Akki, så kort var det lilla kärleksfulla samtalet tänkte han.
Han fokuserade sedan mot Duele när hon började tala till honom om de förslag hon hade att erbjuda honom om lösningen på deras lilla problem. Han såg i ögonvrån hur Akki drog sig undan, men för tillfället brydde han sig inte så mycket om den lilla demonen. Inte när det fanns viktigare saker att ta sig an, problemet med Okami gick före allt annat.*
Jag är överväldigad över det besvär du antar dig för lilla mig, sade Okami och hans röst dröp av sarkasm.
Ta och håll tyst för en gångs skull Okami, jag försöker lyssna.
Det gör jag också, säg inte att du inte kan lyssna och samtala med mig på samma gång?
*Akoro suckade, om han ignorerade Okami tillräckligt länge kanske han gav upp till slut.*
You wish, sade Okami och log.
*Han skakade på huvudet och lyssnade sedan helt och hållet på Dueles ord. Han begrundade de bägge förslagen noggrant. Tänkte över för- och nackdelar. Hon hade tydligen fått jobba lite för att kunna erbjuda dem artefakten.*
Jag lider med henne, om jag hade en lök skulle jag nog till och med kunna få mig själv att fälla en och en annan tår.
*Han ignorerade Okami fullständigt och tänkte istället efter. Att hela tiden hitta Duele för att Okami skulle kunna släcka törsten verkade verkligen inte något att föredra och ibland kunde törsten för Okami bli akut och de skulle behöva röra sig snabbt. Men med artefakten skulle de bara få en viss summa offer. Han överlade med sig själv vad som vore bäst.
Okami suckade tungt.*
Ska det verkligen vara så svårt Akoro, hur länge tror du att den här törsten kommer plåga mig innan jag vänjer mig?
Inte länge troligtvis, men man vet aldrig.
Du är så försiktig Akoro, du tar inga risker.
Jag har varit med om mycket Okami, det kan vara bra om du lärde dig att ta det lite försiktigt du också.
*Okami skrattade ljudligt.*
Jag är väl alltid försiktig.
*Akoro brydde sig inte om att svara på det. han var tyst ett tag och frågade sedan.*
Vill du ta artefakten?
*Han fick känslan av att Okami ryckte på axlarna.*
Det skulle lösa problemet på bästa sätt för oss alla. Vi skulle inte behöva leta efter Duele, och Duele skulle slippa ha oss i hasorna.
*Han hatade att erkänna det men han kunde inte säga emot logiken i Okamis resonemang.*
Och om kvoten tar slut innan du lär dig bemästra törsten?
*Det var tyst ett tag, sedan sade Okami med iskall röst.*
Då bryter helvetet loss antar jag.
*Akoro begrundade det hela ett tag. Artefakten skulle utan tvivel lösa problemet bäst för all tre, och Okami skulle förhoppningsvis kunna lära sig kontrollera törsten innan kvoten tog slut. Därefter kunde de klara sig själva. Han vände sin blick mot Duele och sade lugnt.*
Jag tror att vi väljer att ta artefakten, det blir nog bäst så för oss alla.

*Djupt inom henne lyste en flamma av tillfredställelse upp innan den snabbt släcktes igen, jobbet var inte avklarat ännu.
Det var fortfarande en del viktiga steg kvar att gå innan hon skulle bli färdig med denna uppgift och hon skulle då förhoppningsvis slippa ta hand om Akoro och Okami den närmaste tiden. Cooro och alla andra av hennes skyddslingar tog nog mycket tid och denna värld till det var nästan mer än hon orkade ibland.
Men vem var hon att klaga?*
Nå, då är frågan vad jag skall erbjuda er för byte. Som du känner till Akoro finns det ju många olika varelser genom världarna och jag vet inte om det är något särskilt som Okami törstar efter. Om han skulle kunna bli 'mättad' på ett mindre antal byten skulle nog alla bli gladare.
*Hon lyfte medan hon talade sin hand med handflatan upp framför sig och lät blicken glida ifrån Akoro till att se på handen, eller snarare inuti den.
Hon lät en del magi läka ut genom sitt skin, det liknade för vanliga ögon en svart tunn dimma. För den som kunde se magi såg det nog mer ut som små genomskinliga tentakler som växte ur hennes hud. Lika bra att börja skapandet av artefakten så att den blev klar innan samtalet var över.
Hon talade igen, med en nästan frånvarande ton nu då hon fortsatte hålla blicken fäst på sin hand och det som började ske där.*
Du behöver inte lämna tillbaka artefakten heller, oroa dig inte för det. Det kommer att lösas upp då den är tom, om jag inte kan förhandla till en tillåtelse om att fylla på den vid behov...

*Han nickade kort mot Duele. Den frågan behövde han egentligen inte överlägga med Okami för att veta vad denne ville ha. Hans törstande efter människoblod var så starkt att det var omöjligt för honom att dölja det för Akoro. Akoro själv höll med om att det var något visst med människoblod, men han visste om varelser med blod som var mycket nyttigare för Okami och ungefär lika törstsläckande.*
Spelar roll, bara jag får stilla den här törsten så tar jag vad som helst, sade Okami med dov röst.
Är jag fri att välja efter eget bevåg, undrade Akoro lugnt.
*Det var tyst ett tag, sedan så hördes en suck från Okami och han sade.*
Visst, men be henne att ta med lite människor i kvoten i alla fall.
Okej, får det lov att vara något annat.
*Han sade de sista orden med en väldigt retsam ton. Om Okami fick lov att gå honom på nerverna 24 timmar om dygnet så tänkte han inte vara sämre.
Ett lågt morrande hördes, följt av Okamis kalla stämma.*
Ditt huvud på ett silverfat möjligtvis.
*Akoro kunde inte låta bli att skratta inombords. Han borde reta Okami oftare.
Utåt mot Duele visade han inget om deras lilla konversation, det enda som kunde avslöja dem om deras privata samtal var hur deras energi förändrades varje gång någon av dem tog till orda.
Dueles blick var nu fäst på hennes hand och Akoros blick sökte sig också dit där han kunde se hur vad han gissade var artefakten höll på att ta form. Han lyssnade då hon talade om för dem att de inte behövde lämna tillbaka artefakten efteråt och att den skulle upplösas när den var tom.*
Inte direkt för att jag troligen skulle lämna tillbaka den ändå, muttrade Okami.
*Akoro ignorerade honom och sade istället till Duele.*
Jag förstår... jag tror det blir enklast för oss alla att den helt enkelt bara försvinner. Jag tror inte att vi ska behöva be dig fylla på artefakten igen, Okami kommer förhoppningsvis snabbt lära sig kontrollera törsten.
*Han gjorde en liten paus och såg upp från hennes hand och in i hennes ögon som fortfarande var fokuserade på hennes handflata.*
Gällande bytena så är Okami väldigt fäst vid människoblod, så kvoten bör nog bestå av en del människor... men jag råder dig till att låta den bestå mest utav demoner och djur. De kanske inte smakar lika gott, men de är bättre för honom i syftet att stärka hans kontroll. Han kommer dessutom klara sig längre på att dricka demoners blod än att dricka människoblod.
*Han slängde en blick mot Dueles hand igen, små genomskinliga tentakler verkade växa fram ur hennes hud. Snart så kunde han kanske få koncentrera sig på saker av större vikt än att hålla Okami vid liv. Bara Okami fick artefakten kunde de börja träna hans kontroll och därefter kunde han ägna sin koncentration på sina planer som redan var satta i rörelse. Planer som verkligen krävde att han kunde fokusera.*

*Det gjorde honom nervös att inte förstå vad de två pratade om, och oron bara växte när han kände Akoros energi förändras.
När något sedan började växa ut ur kvinnans hand blev han rädd och fällde bak öronen.
Han tog ett försiktigt steg bakåt och tittade oroligt på Akoro, men han verkade inte alls särskilt berörd av det som hände. Det gav honom ett litet lugn igen, men när deras samtal slank in på vad de skulle fylla...föremålet med blev han nervös igen. Bara att ordet 'byte' nådde hans öra var tillräckligt att få en rysning att gå genom hans kropp.
Okami törstade efter människor, men skulle få demoner för att hålla tillbaka törsten längre, och Duele skulle vara den att förse honom med byten -och Duele verkade inte tycka om honom särskilt mycket.
Var han ett byte?
Han ville inte stanna kvar och få reda på det.
Han backade undan några steg och höll ögonen fästa vid de två framför honom innan han vände sig om och sprang därifrån.*

*Det faktum att Akki lämnade platsen med känslan av skräck registrerades i Dueles undermedvetna, hon brydde sig inte just nu.
I stället lyssnade hon på vad Akoro sa och funderade på vad hon skulle ta och hur hon skulle utforma artefakten och dess inre. Det var trots allt ganska viktigt hur allt passade ihop och hur sammansättningen av offer (som hon föredrog i stället för byte, det skulle inte bli mycket till jakt om hon fick bestämma) såg ut.
Hon rörde lite på fingrarna vilket fick magin kring hennes hand att röra sig vilt för ett ögonblick och sedan kunde man se något mörkare där inne, något som började ta form.*
Jag ger er tillgång till en egen dimensionsficka då, ert eget skafferi om vi nu ska säga som så.
Jag kommer inom de närmsta dagarna att fylla upp det, jag kan inte ge er så mycket just nu. Men något ska ni få till att börja med, jag har tillgång till några människosjälar av magisk börd som ni nog skulle kunna klara er den tiden på.
*Det djupare mörkret kring hennes hand skimrade till av små ljus som likt av en virvelström drogs ner i djupet och släcktes ut. Själar som vägrade gå vidare, själar hon fått bära med sig en lång tid och äntligen kunde hon bli av med dem.*

*Akoro kände hur Akki lämnade torget, springandes. Han kände också den skräck som den lilla demonen kände. Han suckade djupt, tydligen hade det inte varit särskilt nyttigt för honom att lyssna på deras samtal.
Okami fnös från sitt lilla hörn av deras inre.*
Hans val, om han inte kunde stå ut med det som sades så får han skylla sig själv.
I ju för sig Okami, men det kan bli svårare att få honom att lita på mig efteråt.
*Okami skrattade.*
Skojar du, den pojken är så naiv så att om du spelar lite snäll och oskyldig så kommer han utan vidare att skutta tillbaka till din sida.
*Okami var tyst ett litet tag, men sade sedan.*
Jag förstår däremot inte riktigt vad det är med honom som gör att du så gärna vill ha honom på din sida. Du kan finna tusentals som skulle kunna ta hans plats.
*Jo det var sant att det fanns tusentals som kunde ersätta den lilla demonpojken. Men Akoro behövde alla resurser han kunde komma över och det fanns en sak till, men det höll han Okami utanför.
De hann inte säga något mer mellan varandra innan Duele tog till orda igen.
När Okami hörde att hon kunde erbjuda dem några människor så var det som om någon tänt ett ljus av förväntan hos honom. Akoro kunde inte döma honom, oavsett hur mycket Okami försökte dölja det med alla sarkastiska komentarer, känslokalla repliker och blodisande skratt så kunde Akoro känna den enorma törst som tyngde ner honom. Akoro kände hur den plågade honom och hur svårt det var för Okami att hålla sig så lugn som han var.
Så nu när han kanske kunde stilla det värsta av törsten så var det inte konstigt att han blev lite förväntansfull. Samtidigt så växte det demoniska hatet och raseriet större, så fort Okami tänkte på att han kunde få stilla törsten. Akoro insåg att det nog var bäst att han fick de där människorna så fort som möjligt, annars kunde han få det jobbigt med att hålla Okami under kontroll.
Han nickade kort mot Duele.*
Det skulle vara ytterst välkommet med lite näring åt honom, han börjar bli ganska oregerlig. Hur fort kan du få hit dem?
*Han kunde hålla Okami bunden en bra stund till, det var ingen brådska så. Men han längtade verkligen efter att få ha en lugn stund efter att ha hållit koll på honom ett bra tag nu. Så fort Okami fick i sig lite energi så kunde han klara sig själv ett tag... hoppades han. Han hade märkt att den iskalla yrkesmördaren hade en viss förmåga att alltid kasta sig in i trubbel så fort han fick chansen.*

*Hon tittade upp på Akoro då han frågade henne om tiden det skulle ta för dem att få själarna och ett leende spred sig över hennes läppar och anlete då det tidigare sett likgiltligt ut.*
De är redan här Akoro, kan inte ens du känna av dem har jag lyckats bra med att avskärma artefaktens dimension ifrån denna. Ni får dem så fort jag är klar med tingets skapelse och det enda som nu behövs är en form.
*Det var just den punkten som hon inte stod stadig på, hon kunde välja fritt vilken form den skulle få men hon kunde inte bestämma sig.
Tänk alla möjligheter, hela existensen till förgrund var ganska mäktigt och det fanns mycket som hon tyckte passade.
Att forma artefakten efter en relik skulle vara för typiskt, hon ville ha något annorlunda eller något passande, dock inte alltför avslöjande.
Att forma den efter ett vapen skulle vara intressant och ganska diskret men hon kände en viss avhållsamhet ifrån det.
Något pinsamt för Okami skulle ge henne en viss grad av glädje, men hon föredrog att vara seriös i affärer som dessa, och hon ville inte veta hur hennes bröder och systrar skulle reagera om en dimensionsnyckel var formad som en rosa glittrande hårsnodd.
Det kunde inte vara alltför litet, nog för att hon litade på att Akoro skulle se till att det inte kom bort kunde hon inte vara 100 % säker och om en sådan artefakt skulle hamna i fel händer kunde hon få ett rent helvete på halsen på kort tid. Det var starka krafter i rörelse när det gällde dimensioner.
Dock hade hon en plan till, ett förslag hon inte tänkt så noga på och som mest passerat hennes medvetna i förbifarten. Dock gillade hon det i jämförelse med de andra planerna hon hade (Berlock, en bit jade, ballerina-kjol, ett äpple..) och det var fördelaktigt på många vis.*
Och jag tror att jag funnit en passande form som kommer vara användbar.
*Det var inte svårt att se glimten av lekfullhet/skadeglädje i Dueles ögon innan hon åter vände blicken till sin hand där magin började ta mer plats och mörknade.
Hon visualiserade det hon ville ha, och det var inte så svårt. Ett klotliknande föremål började ta form, men det skulle ta lite tid innan det var färdigt.*

*Han nickade kort. Han kunde verkligen inte känna även de minsta antydningen av någon annans aura än Dueles och hans själv. Hon hade gjort ett bra jobb, men han förväntade sig inget mindre när det gällde henne.*
Tänk att få ha henne på sin sida, tänkte han tyst.
*När Duele nämnde att hon kommit på en passande form för den artefakt som de skulle få så kunde han inte annat än att lägga märke till hennes skadeglada/lekfulla blick och han kände sig lite osäker för vad det var hon nu tänkte hitta på.
Okamis demoniska hat och vrede som tänts vid tanken på blod slocknade som om någon blåst ut ett ljus och han blev alldeles tyst ett långt tag. Endast hans kyliga närvaro i deras inre skvallrade om att han fortfarande fanns kvar.
Jag vet inte om jag kommer tycka om det här, sade han sedan och hans mördande ton var riktad mot Duele som om han ville att hon skulle höra honom.
Du ville ha hjälp, nu får du det. Om du nödvändigt vill försöka ha ihjäl henne sedan så kan du göra det när du fått din törst under kontroll.
*Okami morrade, men sade inget.*
Du vet inte ens vad det är som hon kommer göra så vänta med dina mördande blickar och kommentarer tills efter det.
*Akoro visade inget av det som hände inom dem, han bara nickade igen.*
Vi väntar med spänning, Duele, sade han men det fanns ingen riktig känsla i hans röst.

*Hon tittade inte upp, det var inte den lättaste formen hon valt att skapa så hon ville inte göra fel och behöva börja om.*
Jo, jag hör det Akoro. Får jag gissa att fluktueringen i kraft är Okami som gör sin röst hörd?
*Det som just haft formen av ett klot kring hennes hand verkade tätna ännu mer och man kunde inte ens urskilja hennes hand igenom den komprimerade magin.
Hennes ögon verkade ljusna, nästan glöda i något ögonblick och sedan var det som om magin kring henens hand blåste bort och blottade en hand som höll upp ett ägg.
Väldigt likt ett strutsägg, men inte fullt lika stort, grövre i skalet och det gick mer i grön-grå toner än benvita. Toppen var lite rundad jämfört med hönsägg och man kände tyngd ifrån det, det var kompakt och tåligt.
Duele lät vrida på det och syna det runtom innan hon tittade upp på Akoro. Blicken var fortfarande lekfull, glöden inte helt slocknad ännu.*
Det kommer kläckas inom några minuter, sedan har ni er nyckel. Hon kommer att följa efter er men ni kanske får stödja eller bära henne i början, dock kommer hon att växa fort.
Ni behöver inte mata henne med något, jag har gett henne nog med energi för att kunna hålla sig vid liv men hon kan äta om ni nu skulle vilja bjuda henne på någonting.
Hon kan inte prata och är inte alltför intelligent men hon är tjurig, försök itne lämna henne någonstans och se till att hon inte hamnar i trubbel för hon kan dö, hon är ömtålig, och då har ni inte längre någon nyckel. Jag kommer itne heller att ge er någon fler om så skulle vara fallet.
*Hon sträckte fram handen med ägget emot Akoro, en väldigt tydlig gest om att han skulle ta emot det.*

*Han log lite snett och svarade.*
Självklart får du gissa Duele. Och det är så som du tror, fluktureringen som sker ganska konstant är Okami som talar till mig. Han har varit ganska pratglad under hela vårt lilla samtal.
*Han nämnde inte vad som sagts, det var helt enkelt onödigt och han var säker på att Duele kunde lista ut det mesta som rörde henne.*
Jag kan säga det till henne direkt om du bara låter mig få kontrollen över min kropp.
Inte en chans Okami, inte än.
*Okami suckade djupt. I samma ögonblick så blev magin i Dueles hand tätare och de iakttog bägge två hennes hand med spänning och Okami kände en viss oro av någon anledning. När magin sedan skingrades så såg de hur Duele höll upp ett ägg i sin hand, det var i en grön-grå nyans och lite mindre än ett strutsägg.*
Ett ägg, sade Okami och Akoro kunde höra på hans röst att han hade förväntat sig något helt annat.
Och vad trodde du att det skulle vara.
*En kort tystnad följde.*
Det vill du inte veta, sade Okami till slut.
*Då så såg Duele upp på Akoro igen och började berätta om det som hon just skapat. Okami tystnade direkt och lyssnade utan att säga ett ord. Akoro fick känslan av att han hamnat i chocktillstånd av det han hörde.
När Duele avslutat sin förklaring så kunde inte Akoro låta bli att le. Han kunde inte undgå att få vissa bilder i huvudet av Okami som skulle försöka ta hand om något levande. Duele hade verkligen fått till det den här gången, Okami som älskade att döda skulle ta hand om något levande och skört. Det här fick han inte missa en sekund av. Självklart skulle han själv se till att inget hände denna varelse, vad det än var, men det betydde inte att han inte fick njuta av situationen.
Okami var alldeles tyst en lång stund, tystnaden i deras inre kändes som lugnet före stormen. Sedan så vaknade Okami plötsligt till och han gjorde ett kraftigt utfall för att ta kontrollen över sin kropp. Det var ingenting för Akoro som knuffade undan honom utan problem. Okami morrade och hans röst var alldeles iskall och om tankar kunde döda skulle Duele inte hunnit ta ett enda andetag till.
Akoro låt mig ha ihjäl henne, nu. Låt mig i alla fall få hugga av henne några lemmar eller vad som helst bara jag får skada henne.
*Akoro skrattade rakt ut utan att bry sig om Dueles reaktion.*
Även om du försökte så är du inte i ett sådant tillstånd att du skulle kunna utgöra henne något hot.
*Okami morrade igen, men han insåg att Akoro hade rätt och han lyckades lugna ner sig en aningens, men han var fortfarande på helspänn. Akoro vände sin uppmärksamhet mot Duele som höll ut handen med ägget och hans blick var road. han sträckte ut händerna och tog emot ägget utan vidare.*
Du är inte så populär för tillfället, sade han och log brett.
*Okami såg irriterat på ägget som nu vilade i Akoros hand. Han hade lugnat ner sig, men hans tankar var fortfarande av den våldsamma sorten där Duele föll offer för hans svärd.*

*Om det var något som Duele verkligen gillade med detta så var det just känslan som spreds ifrån Akoro just nu. Det var för henne väldigt tydligt hur upprörd Okami var och det var svårt att skilja ilska och chock från blodlust, precis som hon ville ha det.
Akoros reaktion hade varit svårare att förutspå men hon var inte besviken, att han visade självbehärskning för dem båda var i hennes ögon ett gott tecken. Hon kunde känna sig lite tryggare nu med att lämna denna varelse i deras gemensamma händer.*
Jag får känslan av att din partner inte riktigt är nöjd med denna uppgörelse, är det så?
*Just som hon talade så kunde man se sprickor i äggets yta sprida sig, och små bitar av ägget föll loss.
I Akoros hand kunde man se hur en varelse med gyllengula fjädrar, en enorm näbb och små, ömtåliga vingar tittade upp. De chokladbruna ögonen blinkade till och blicken var ofokuserad, försökte finna någonting att fästa sig vid.
Och den lilla vände då huvudet rakt emot Akoro efter några skakiga andetag, doften av den som höll henne var på något vis bekant och kändes för henne som hemma, den var trygg och varm.
Näbben öppnades och stängdes där den satt kvar i sitt skyddande skal, och hon gav tillslut ifrån sig ett litet pip, ett igenkännande och bekräftande.*

*Han hann inte svara Duele innan det ägg han höll i sin hand plötsligt började spricka. Han iakttog nyfiket ägget, Okami betraktade det fortfarande med irritation. För honom verkade det inte spela någon roll vad det än var som kom ut ur ägget, han hatade det redan.
När de sedan kunde se den lilla fågelliknande varelsen som såg upp med ofokuserade ögon blev det alldeles tyst i deras inre igen. Akoro väntade bara på att Okami skulle försöka ta kontrollen igen, och han behövde inte vänta länge. Gång på gång gjorde Okami utfall för att ta kontrollen, och varje gång slog Akoro tillbaka honom utan någon som helst ansträngning.*
Akoro, morrade han. Släpp ut mig, annars ska jag se till att du får ett rent helvete.
Ha, försent. Jag är ju fast med dig, vad kunde vara värre.
*En kort tystnad, följt av tre korta ord.*
Jag hatar dig.
*Han skrattade lättsamt. Då så såg den lilla varelsen upp på honom, den öppnade och stängde munnen ett tag innan den till slut gav ifrån sig ett litet pip. Akoro log och strök försiktigt fingret över dess lilla huvud.*
Jag tror hon gillar oss, sade han.
*Okami tänkte bara på hur enkelt det skulle vara att krossa den lilla varelsen som vilade tryggt i Akoros hand.*
Den kommer nog inte gilla oss lika mycket när jag förintar den från jordens yta, så fort jag får kontrollen över min kropp igen.
Inte en chans Okami, det här är din nyckel. Du får ta hand om henne och jag kommer se till att du inte gör henne illa. Se det här som en nyttig träning där du lär dig kontrollera ditt behov av att alltid döda något.
*Okami vrålade ut sin frustration och sedan var det som om han gömde sig längst bak i deras sinne som för att sura.
Akoro log och betraktade den lilla varelsen som iakttog honom med sina stora chokladbruna ögon.*
Söt liten varelse, sade han och vände sig mot Duele. Angående min partner så gissar du alldeles rätt, han är inte alls nöjd. Men han får rätta sig efter hur det är och jag kommer personligen se till att han inte skadar denna lilla varelse på något sätt.
*Han gillade verkligen konceptet till det hela. Han höll nästan på att brista ut i skratt när han han fick bilder av hur Okami gick omkring med denna söta varelse efter sig.*
En vacker dag kommer jag ha ihjäl dig Akoro, väste Okami från sitt lilla hörn.
Försök du, jag är här för att stanna och just detta skulle jag inte vilja missa för allt i världen.
*Okami morrade men sade inget mer.*

*Hon bara log och njöt stilla av de kraftutbrott hon kände ifrån Akoro/Okami. Precis enligt planen.*
Det låter högst lovande Akoro, jag litar på dig i detta.
Jag hoppas ni ger henne ett passande namn och så får jag bjuda er farväl, jag har mycket att göra och jag tror nog att du ska kunna klura ut hur du får tillgång till Daikma, den dimension jag fått forma till eran för tillfället.
*Hon sopade av sina händer lite osynligt damm och vände sig sedan om för att börja gå iväg.*