Zero i parken, dag

(Zero)
*Han sjönk ner på en bänk och suckade ljudligt.
Han hade inte lyckats spåra upp Akki, och det var inte direkt någon ego-boost.
Hur kunde Akki vara så dum? Litade han fortfarande på alla som räckte honom tassen?
Det var ganska roligt hur olika han och Akki var.
Han var kall, aggressiv och litade sällan på någon medan Akki var vänlig, naiv och vill allas bästa. Trots det som hänt honom hade han fortfaran så ofattbart enkelt att fatta tycke för någon och lita på dem.
Det var det som oroade honom. Akki kunde inte se saker från ett realistiskt synsätt. Alla var goda i hans verklighet, och dessvärre skulle något sånt nog aldrig inträffa.*

*Efter en lång natt så hade Zunari äntligen hittat något som mer liknade en park än skog. Hennes värld låg i en tid liknande medeltiden för Terra och därför var hon väldigt fundersam på de ljud hon hörde omkring sig ifrån maskiner, de var långt borta men inte nog långt borta för att hon skulle känna sig trygg.
Hon rörde sig tyst framåt, gick vid sidan av en grusgång för att ge minsta möjliga ljud ifrån sig och de mjuka lädersulorna hjälpte mycket jämfört med hennes vanliga hård-sulade skor.
För någon med starkt luktsinne bar hon nog med sig ovanliga dofter, både från örter och andra saker unikt för hennes värld men även doften av svavel och bränt kött.
Hennes tid innan ankomsten i denna värld hade inte varit lugn och trevlig, det var säkert.*

(Zero)
*Han lutade sig tillbaka i bänken och slöt ögonen. Han behövde stressa av, men det kändes nästintill omöjligt.
Men vilan varade inte länge. Han öppnade ögonen igen och satte sig rak igen när en besynnerlig doft fördes till honom av vinden.
Han vädrade eftertänksamt i luften.
Det var en konstig blandning dofter. Svavel och något som efterliknade örter men son han dessvärre aldrig känt förut -men även lukten av bränt kött och död följdes med vinden.
Han spetsade öronen och lade handen på knivhölstret.
Vem var denna som bar på sådana underliga dofter? Han skulle ha gissat på Duele om det inte hade varit för att han inte kände hennes (enligt hans åsikt) bittra och jordiga doft.*

[Sorry Duele]

*Hon sänkte sin högra hand till sitt bälte medan hon fortsatte att gå, förbigick svärdet och knöt i stället med flinka fingrar upp den lilla knut som höll ihop en av påsarna kring hennes höft.
Hon stoppade ned handen i den mörka sidenpåsen och tog upp en sten, tittade på den och stoppade undan den igen innan hon höjde blicken och såg sig om.
Någon fanns i närheten, någon som ännu inte var fiende eller vän. Zunari önskade innerligt att hon inte skulle komma på fot med denna någon, att hon kanske skulle kunna få någon hint om var hon befann sig och vilka regler hon var tvungen att fatta sig efter.
Hon tog ett djupt andetag och visslade sedan, en djup ton som i hennes hemvärld var en fredlig gest då du inte visste vem som var i närheten. Hon hoppades bara att det skulle fungera här också.*

(Zero)
*Han ställde sig upp när han han hörde visslingar, och med handen fortfarande på knivhölstret började han sakta och vaksamt bege sig mot ljudets källa.
Han stannade när han i stort sett bara var att vända runt ett hörn för att komma öga mot öga med främlingen.
Han stod då och väntade. Visslingar indikerade oftast inte någon fiende, men han valde att behålla sin offensiva ställning ifall detta nu inte skulle bli något vänligt möte.*

*Hon höll sina händer avslappnat efter sidorna, ryggen lätt framåtlutad och knäna lite mer böjda än vanligt om hon skulle behöva reagera snabbt på ett anfall. Hennes hållning var defensiv, beredd på försvar i stället för anfall vilket hon hoppades skulle tas som något positivt ifrån den hon nu kunde höra steg ifrån.
När hon väl rundat ett hörn så såg hon honom, en yngre pojke med något som liknade kattöron på sitt huvud och vad hon misstänkte var något slags vapen nära sin hand.
Så fort hon fick syn på honom synade hon snabbt både pojken och omgivningen, blicken genomträngande och hon missade inte många detaljer.
Samtidigt som hon planerade en flyktväg om det skulle gå illa höjde hon sina händer en bit, handflatorna framåt i en blidkande gest.*
Hej?
*Zunari visste inte ens om han skulle tala samma språk som hon gjorde, därför lät hennes hälsning mer som en fråga, hennes ton lite osäker.*

*Han granskade henne kritiskt. Det var en kvinna han aldrig sett förut. Hennes kroppshållning var defensiv och hon höjde händerna när hon såg honom, men hennes blick var genomträngande när hon granskade honom och deras omgivning.
Hennes hälsning förvånade honom. Inte själva hälsningen, utan sättet som sa den på. Det var en fråga, som om hon inte visste ifall de kunde kommunicera språkligt eller inte.
Han öron tippades nyfiket framåt trotts att han försökte spela så opartisk som möjligt.*
"Um...hej.."
*Det kändes dumt att hälsa på någon han aldrig sett förut, och på ett sådant sätt, men han var så ställd av hennes enkla "hej" att han inte kunde komma sig för att svara på något annat sätt.*

*Hon sökte pojken med blicken, synade hans blick noga. Ville han henne något ont? Var han hotfull?
Med tanke på hans tveksamma, undrande svar och det hon i alla fall kände igen från katter som något nyfiket borde han vara okej.
Hon svepte med blicken en gång till på deras omgivning innan hon åter talade, önskade innerligt att han skulle förstå mer än hennes halvdanta hälsning.*
Eh... det här kommer nog att låta väldigt misstänkt, och jag kommer nog låta galen i era öron, men jag vet inte i vilken värld jag befinner mig just nu, och jag vet inte alls var jag befinner mig. Jag vill er inget illa, jag vill bara finna mig någon plats att vila och kunna orientera mig.

*Han gav kvinnan en förvånad blick och spetsade öronen mer.
Det här var inte riktigt det han hade förväntat sig möta.*
"Um.."
*Hur skulle han förklara vas de var när han knappt själv visste det.*
"Det här," *Han tittade sig omkring för att visa menande på omgivningen* "-är inte riktigt...det är snarare en hållplats. En mittpassage mellan olika världar."
*Svansen svängde nyfiket fram och tillbaka bakom ryggen på honom och han sänkte omedvetet handen från sin kniv när han talade med kvinnan.*
"Hit är alla välkomna -för att vila eller stanna."

*Hon fick ett svar, och hon kunde inte mer än lita på att pojken framför henne talade sanning. Hon hade än så länge ingen fler kontakt i denna värld och det var lika bra att försöka få ut lite mer information utav pojken så länge han verkade vänligt sinnad.
Men om detta bara var en hållplats, vad ville då den som skickat hit henne mena med sitt agerande? Varför blev hon sänd till ett mellanting i stället för en bunden värld?
Tveksamt öppnade hon munnen igen efter att ha nickat kort och försökte hålla undan nyfikenheten och osäkerheten ifrån sin röst.*
Okej, jag har hört mer otroliga saker senaste dygnet och det känns inte som att du ljuger.
Jag skulle vilja ställa några fler frågor om du går med på det, mitt namn är Zunari och jag är...
*Hon suckade djupt, hur skulle hon förklara vem hon var? Han visste kanske ingenting om gladiatorer, siare eller tirader.*
...jag blev sänd hit och känner mig väldigt vilsen.
*Det var nästan rätt, helt vilsen var hon aldrig så länge hon hade sina föremål att spå med men hon ville inte använda dem nu inför någon hon inte ens visste namnet på. Hon hade gett upp sitt namn, i hennes värld ett stort bevis på tillit då namn är makt. Hon tänkte inte på att det skulle vara annorlunda här.*

[Nu skriver jag på engelska istället. Roligare på det sättet ]

*He nodded quietly after her short explanation. He himself had a few questions he'd like to get answered, but he decided against his curiosity and promised himself he would save it for later.*
"Figure you're not the only one feeling lost here."
*He said and tilted his head lightly to the side to scratch himself behind his ear in thought.*
"But sure, hit me with your questions. But I don't know if I'll be able to answer all of them thou."
*He said honestly. He didn't know all that much about this place either, and he sure as hell wouldn't ask Duele for answers if he wasn't in a great need of them.
But unfortunately he didn't think about replying Zunari by giving her his name. Names weren't that important in his world anyway.*

[Du säger det du? ]

*She was a little put out by the fact that he hadn't given her his namne, but she wouldn't let it show. Instead she had to think for a moment about what he meant, his way of talking was apparently different than hers'*
A few things clear is better than to be walking in full darkness as I am now, I am grateful for any answer you can give me.
Is this place peaceful, do I have to be ready to fight anytime or is there just some individuals that pose a threat? And... how do you fight in this place, any special rules or powers that are common?
*She asked the most pressing things, she could take her time and look around later but she needed to know if she had to fear for her safety*

*He thought for a moment, gathering his words before he answered.*
“It’s quite a peaceful place. There’s just a couple of...individuals as you’d called it that’s troublesome.”
*He wrinkled his nose as he finished his sentence. These ‘individuals’ were that demon and Duele –but he wouldn’t call them individuals, rather than pests, unfortunately strong pests.*
“Powers I don’t really know about. I haven’t met all that many here, and I rather not too. The rules I don’t know all that much about either.”
*He bowed his head somewhat in thought and tapped a claw against this forehead. He hadn’t really bothered about the rules anyway, but maybe he should have he realized now.*
“I don’t think we’re supposed to kill the locals, and I’m not sure,” *Thanks to a certain someone.*
“ –but I guess it should be a kill-free zone here. I’m not sure but it’s pretty basic when it comes to rules. Hardly anyone here carries a weapon here anyway.”

*She got the feeling that this young one didn't care much for some of those living here at the moment.
She wanted to ask about that but she told herself to not care about the opinion of others when it came to judging people, she had been proven wrong many a time. So instead she let a weak smile grace her lips in the safety of knowing you wouldn't have to constantly fight for your life.*
So the locals are what? Are they human, powerless, ignorant, excluded from this knowledge?
*She wanted to ask if they were magical, but if magic by her standards was the norm then what would he think?*
And just to clarify a thing, when you say powers do you mean physical, energy or mind? Is it natural or unnatural?

*He blinked and tilted his head to the side again and crossed his arms over his chest as he looked at her.*
“You really do have some tricky questions.”
*He said, however he did not show any sign of irritation.*
“I guess the locals are mostly humans, but I haven’t really been in contact with them or anything. And by powers I mostly meant, well, unnatural as you called it. There are demons and does to practise magic here, but I don’t know much about what they can do.”
*He eyed her in silence a second before a sly smile tugged at the corner of his lips.*
“I’m not really helpful, am I?”

Well, I have been called a trickster before and I like the role.
*She smiled back, more of a grin that didn't reach her eyes.*
But you are helpful, now I know that cats here aren't as good at keeping tabs on their environment as those back home. And cats here are much cuter than the old shabby ones down in Ringtown.
*She spoke more freely now, when it wasn't a serious discussion. And she would love to see his reaction to that statement, if it was something she wanted to know she would know it sooner or later.
And she could always ask the forces of fate.*

*A small blush rose to his cheeks. He turned his head a little and scratched his ear nervously when trying to hide it.
No one’s really called his cute before. Duele had called him neko-chan but that was a totally different thing.*
“Well, uhm...thank you..I guess.”
*He glanced at her from the corner of his eye. She was pretty, and didn't seem dangerous. He wondered where she came from, and how it was like in her world compared to his.*

*Underbart, en rodnande liten katt-pojke.
Just rodnaden för något så enkelt som söt fick Zunari att tänka om. Hon hade fått för sig att pojken, trots sin relativt unga ålder, var ganska härdad i livet men det verkade inte som att alla ämnen var helt genomspelade för honom.
Hon var inte en sådan som gav upp något spännande, frågorna om denna plats kunde vänta till senare.
Så när hon svarade pojken så lutade hon sig fram lite med händerna på sina knän, ansiktet närmare och mer i höjd med pojkens bortvända ansikte.*
Nöjet är på min sida, men om vi skall fortsätta detta samtal skulle jag väldigt gärna vilja veta ditt tilltalsnamn eller något jag kan kalla dig. Det känns fel att tänka pojken om dig för du verkar vara så mycket mer än pojkarna där hemma.
*Samma leende vilade på hennes läppar och en hälsosam lyster sken igenom hennes ögon.*

*He didn’t really like the way she bend forward and looked at him. It made him feel like a little child. But then again, apparently she had other experiences with...kids.
He grimaced to himself inwardly. He wasn’t a kid anymore.
He was reminded of the fact that he had not yet told her his name and cleared his throat a little uncomfortably by the...mother-ish vibes he got from the female at the moment. But her eyes shone now, compared to before.*
“Zero.”

Zero, hm?
*Hon lät namnet rulla på tungan, smakade på det. För henne var det ett ganska laddat namn, det kändes att han var kraftfull och en kämpe.*
Du har kämparglöd och vilja att skydda de dina, eller hur? Har du någonsin blivit spådd, siat din framtid eller andras?
*Hon kunde inte låta bli att fråga, av hans namn fick hon känslan av beskyddande och det betydde oftast att man hade någon speciell person man ville väl. Samtidigt fick hon en förlägen, smått irriterad känsla ifrån Zero själv och hon kände att tal om siande var bättre än att fortsätta på det gamla spåret.*

*He blinked again and gave her a slightly confused and suspicious look. She seemed to have an ability he did not know of -or she was a really good guesser. But fortune-telling?*
"Um, no I haven't"
*He'd never really given such things any thoughts as he considered he didn't need to be bothered by it. But she seemed to believe otherwise.*
"Should I?"
*He asked catiously, his ears turning backwards sceptically.*

*Her grin could seem omnious to some, but her voice was confident and trustworthy as she spoke again to answer Zero's question.*
Shouldn't everyone? I could tell you some things you want to know, some things you need to know. Maybe I can tell you some things that you shold not know too.
Knowledge is power, and if you have a question I can find an answer. But know that it is not absolute as the future changes, but some things do not. The answer can be vauge or clear, it all depends on the individuals involved in the question.
*She straightened up at that, towering over Zero by more than a head.*
You have a question for me?
*Something urged her to ask, it felth like he had something he wanted to know. And when Zunari felth a hunch or a push of fate, she followed blindly.*

*He hesitated. He wanted to know. To know where Akki was, if he was safe. but he also wanted to know how to kill the demon man, to know the relationship between Duele and Cooro. He wanted to know what he did wrong to Cooro, and why everything always seemed to go down the drain when he tried to strighten things out with him.*
"I'm..not sure. I have so many questions.."
*He lowered hie head. Which answer was the most important to him?*

*She seemed to relax at that, her back didn't seem as tense. At least he didn't call her a liar or shrugged it off as superstition as many in her world.*
Well, I can answer 3 questions for free as thanks for what you have told me up to now. Any more and there would be a price to pay in some form.
*She placed her hands on her hips and looked down upon Zero, awaiting an answer or a question.*

*His ears tilted forward and his tail swayed happily back and forth behind him. A smile took its place on his lips as he nodded appreciatively at Zunari.*
“Thank you.”
*He was greatly thankful for her generosity –if this fortunetelling worked that is. Maybe he would get some decent answer from Zunari instead of having to listen to that witch Duele.*
“First question; where’s Akki?”