Cooros sovrum, Zero och Cooro

(Cooro)
*Han går trött in i sitt rum, är fortfarande ängslig för Zero men han vill inte tränga sig på eller verka efterhängsen. I stället så lägger han boken på skrivbordet och går till garderoben, byter till ett par rena kläder och slänger de smutsiga i en korg i garderoben.
Sedan så öppnar han fönstret på vid gavel innan han lägger sig på sängen, fönstret öppet i fall att en korp vill göra honom sällskap.
Efter någon minut sitter tre korpar i rummet, en på sängen brevid honom, en på skrivbordet och den sista sitter vid fågelfröna och äter förnöjt.

När han ligger där på sängen så börjar han fundera, fingrar lätt på det ännu öppna bitmärket på handen.
Han tänker över dagen, vad som hänt honom både gällande Zero och vad som hänt inom honom, vad för nytt han hunnit uppleva som han aldrig kunnat föreställa sig.
Det gör honom både glad och varm inombords, men sprider också en kyla igenom hans kropp.
Vad gör Zero nu? Vem är Akki? Vad har de för relation?
Han kan inte sluta tänka på det, inte sluta oroa sig.*


(Zero)
*han knackar på dörren och hoppas att få ett svar*


(Cooro)
*Han hör först inte fotstegen, är allt för upptagen med att försöka somna där han ligger på sängen.
När någon sedan knackar på dörren så rör han sig inte, ser bara med trötta ögon på väggen brevid dörren. I stället så börjar en utav korparna att flaxa med vingarna och "prata", de andra hakar på och snabbt bildar de ett cresendo av skrän.
Cooro bryr sig inte riktigt, tanken att Zero kunde stå utanför dörren har inte slagit honom. Dock så är dörren öppen, om personen utanför ville ha tag i honom kunde den bara öppna dörren och se om han var där.*


(Zero)
*får inget svar när han knackar, förutom att höra kråkor kraxa vilt inifrån rummet.
han visste inte om han borde gå eller inte, men som den katt han är blir han nyfiken varför det hörs kråkor inifrån rummet.
han smyger försiktigt upp dörren och tittar in. doften av Cooro slår emot honom och han vet nu med säkerhet att det är hans rum, men han vill inte bara klampa in, ifall Cooro inte vill se honom*

(Cooro)
*Han hör svagt dörrens ljud och vänder blicken emot den glipa som bildats i dörren. Han ser inte vem det är ännu.
En lätt suck ifrån Cooro får korparna att tystna och han säger sedan, med trött röst.*
Kom in

(Zero)
*korparna tystnar och han hör Cooros trött stämma.
han tvekar en sekund innan han öppnar dörren för att ge Cooro en blick av vem det är, ifall han vill ta tillbaka hans 'kom in'*

(Cooro)
*När han såg Zero i dörren så visste han inte vad han skulle säga, visste inte vad för känsla han ville visa med ögonen som försökte möta Zeros.
Slutligen blev det en något sorgsen blick, men han var ändå glad att Zero kommit till honom, han säger inget utan låter Zero göra som han vill*

(Zero)
*ser den sorgsna blicken i Cooros ögon och känner hur en isnade, smärtsam kyla exploderade i hans bröst. det kändes som om hans hjärta sjönk en decimeter i bröstet på honom.
öronen faller något och han själv visar sorg i sina gröna ögon.
han kliver in i rummet och stänger dörren. han ville egentligen springa därifrån med svansen mellan benen, men han kände ändå att han var tvungen att göra det här*
"..hey..."
*han går med tveksamma steg fram till Cooros säng och sätter sig på knä bredvid den*

(Cooro)
*Han följer Zero med blicken, tar in varje detalj, varje uttryck och doften av Zero, smått blandad med doften av pojken.
Det gör inte att den sorgsna blicken försvinner, snarare att en oro växer inom Cooro, en oro han inte vill visa. Då visar han gärna sorg jämfört med oro, all oro han tidigare visat har enbart lett till skada.*
Hej...
*Han vet inte vad han ska ta sig till, ser bara mot Zero som sitter vid hans sängkant och väntar*

(Zero)
*vågar knappt möta Cooros blick, men möter den, med tydlig tveksamhet. han visste inte vad han skulle göra, han hade aldrig varit bra på sånthär, hade aldrig behövt det.*
"..jag...."
*han knöt sina händer. han visste värkligen inte vad han skulle göra.
*...ska jag..gå?"
*viskar han, en smula oro och sogr i hans röst. hans öron faller ännu en bit*

(Cooro)
*Zeros ord och röst får honom nästan att brista, han vill ha Zero nära sig men vet inte om Zero vill vara nära honom.*
Samma svar som idag, om jag velat ha bort dig hade jag bett dig gå redan...
*Han sväljer en gång, andas ut och kan sedan inte se på Zero när han ställer frågan han kämpat för att kunna ställa*
Vem är pojken?

(Zero)
*han visste att frågan skulle komma, det var därför han sökte upp Cooro, för att besvara den...men när Cooro vek undan blicken kändes det som om han fått en kniv i bröstet....och för andra gången idag hade han svårt att finna orden för det han velat säga, det han hade tänkt säga*
"..han...heter Akki...vi slog följe för fyra år sedan......men jag lämnade honom, helt ensam..."
*hans röst är fylld av sorg. han kunde inget annat än känna skuld för det han gjort, även om han tycker det var för Akkis bästa*

(Cooro)
*Han lyssnar uppmärksamt på Zeros ord, tonen i rösten och klanget.
Han kan inte vika undan blicken länge, vill möta Zeros blick och drunkna i ögon fyllda av lycka men möts bara av sorg, antagligen en liknande sorg som speglas i hans egna.*
Varför lämnade du honom?
*Känslan av att lämna någon efter sig var välbekant för Cooro, han saknade ännu Naiee djupt.*

(Zero)
*drar efter andan och sluter ögonen en sekund innan han öppnar dem igen, men han möte inte Cooros blick.
han tittarde ner och talade med svag röst*
"....jag ville inte att han skulle bli som jag...."

(Cooro)
*När Zero talat så satte han sig upp i sängen, korpen brevid honom kraxade kort i protest och hoppade sedan fram till honom igen, gned slött näbben emot Cooros arm. Dock gav Cooro den ingen uppmärksamhet, han såg på Zero och önskade innerligt att Zero skulle möta hans blick igen*
Och vad är det för fel på dej då, som ger dig rätt att lämna någon?
*Rösten är inte anklagande, han vill inte låta anklagande men orden kan tolkas som bittra.
Han är snarare sorgsen igen, känner en uns av medlidande både för Zero och för Akki*

(Zero)
*stänger ögonen då han hör Cooros bittra ord och öronen ligger nu nästan helt neråt.
hans huvude faller nerå, hans hår lika så. han öppnar inte ögonen, han vill inte se Cooro, vill inte se på Cooro när han säger det*
"....jag är en mördare..."

(Cooro)

*Han blir inte förvånad över Zeros ord, talar med en mild röst jämfört med tidigare och blicken är lite mjukare, han vill inte vara ledsen längre om Zero blir ledsen för det*
Och vad skulle det göra för skillnad?

(Zero)
*slår upp ögonen och tittar förvånat, nästan chockat på Cooro. vad pratade han om? hörde han inte vad han sa? han är en mördare...
plötsligt kommer han ihåg Akki när de var inne i hans rum tidigare, hur han hade ignorerat faktumet att han fick pengar för att döda...hur han istället hade rört hans kind och frågat om han skulle stanna denhär gången...*

(Cooro)
*Åsynen av Zeros förvånade blick fick nästan honom att le igen, men bara nästan.*
Du är inte ditt yrke och jag har blivit beskylld för att vara mördare så många gånger, hur skulle jag kunna dömma någon för det?

(Zero)
*hans blick mjuknade och hans öron restes igen. han kunde inte låta bli att släppa fram ett litet leende. han var accepterad. han var inte dömd längre, inte av Cooro. han var accepterad...
han kunde känne stickandet i ögonen och halsen när gråten och tårarna hotade att framträda.
han var accepterad, han.*

(Cooro)
*Han lade sig ner framför Zero och vilade sin panna emot Zeros, tog ett djupt andetag.*
Varför kom du till mig?
*Rösten var mjuk, tonen varm och undrande. Han var nyfiken, varför kom Zero tillbaka?*

(Zero)
*det var sällan, men han kunde känna en lätt rodnad smyga sig på när Cooro kom så nära*
"jag...jag ville inte att du skulle...hata mig..så jag ville förklara"

(Cooro)
*Han såg rodnaden klart och tydligt emot Zeros bleka hy, ett leende letade sig fram på Cooros läppar.*
Vad är jag, och Akki, för dig?

(Zero)
"uh.."
'damn you Cooro' *tänkte han. Cooro ville att han skulle rodna, och det gjorde han också.
rodnaden blev tydligare och hans hjärta började slå fortare*
"um..ja, Akki...han är väl..som en lillebror...och du...."
*han rodnade ännu mer, han förmådde sig inte att säga det, inte bara sådär. han visste ju knappt vad som hänt mellan dom, eller hur han skulle beskriva vad Cooro var för honom*

(Cooro)
*Han log och lade huvudet på sned, lite oskyldigt med ansiktet vilandes bara några få centimeter ifrån Zeros.*
Du behöver inte om du inte kan säga det
*Han ville mest reta Zero, hämnas lite för att han själv blivit så överraskad av Akki*

(Zero)
*trutar (pouts) lätt med munnen och fnyser till i protest mot Cooros retsamma humör*
"okey då valpen, varför morrade du när Akki kom in i bilden?"
*Cooro trodda kanske inte att han hade hör det, men han hade snappat upp han morrande när han och Akki var tillsammans*

(Cooro)
*Under tiden han legat i sängen och tänkt så har han hunnit lugna ner sig, fått rätsida på det mesta. Därför reagerar han inte så starkt på Zeros fråga.*
Därför att den här valpen vill ha katten för sig själv
*Han höjer ena ögonrbynet lite, aningen utmanande*

(Zero)
*rodnaden som höll på att vissna blommade upp igen, men han var glad, så glad att få höra de orden från Cooro. däremot när Cooro lyfte på ögonbrynet tog Zero det som en utmaning, och han sa aldrig nej till en utmaning, även om han visste att Cooro hade övertaget för tillfället*
"så, du har satt halsband på mig nu eller?"
*reatas han oskyldigt, rodnaden och blygheten bortblåst när det hela blev en utmaning*
"men om jag äd din, så måste du vara min"

(Cooro)
*Han lutar huvudet åt andra hållet, rösten relativt självsäker och med samma lätta, retsamma ton som Zero*
Måste jag?
En varg har ingen herre, jag är inget knädjur som vissa andra...

(Zero)
*drar sig närmare Cooro och talar i samma retsamma ton*
"vi får se om jag kan ändra på det.."
*sedan lutar han sig in och kysser Cooro*

(Cooro)
*Kyssen är som balsam för hans själ, all den oro som krampaktigt hängt sig kvar sköljs slutligen bort.
Dock så är inte korparna lika lyckliga över deras återförening, den som sitter på sängen brevid Cooro skränar och slår med vingarna emot dem*

(Zero)
*drar förskräckt ifrån och stirrar ilsket på korpen. han reser ragg och väser mot den i hopp om att den skulle försvinna, han var ju trotts allt katt*

(Cooro)
*Han vänder sig snabbt om emot korpen som inte bryr sig om Zeros väsande, flyttar på sig så att han befinner sig mellan Zero och korparna innan han i bestämd ton säger*
Ut med er
*Det är riktat emot korparna, hans blick är hård och korparna lyssnar ganska omedelbart, när alla tre korparna motstridigt flugit ut genom fönstret så suckar han tungt.*

(Zero)
*raggen faller, men ett dovt morrliknande ljud hörs komma från honom medans han tittar ut efter korparna. han fnyser ilsket till innan hans blick åter vandrar till Cooro. blicken mjuknar och han ställer sig på när och virar armarna om Cooros bröst och midja och håller honom nära*

(Cooro)
*Känslan av att åter omfamnas av Zero spred sig som en varm eld igenom Cooros kropp, han höjde högra handen och lade den över Zeros hand på hans bröstkorg, njöt av Zeros doft*

(Zero)
*ler och vilar sitt huvud på Cooros axel. han tar ett djupt andetag och insuper Cooros doft..men någonting är annorlynda. han känner en svag doft av blod, och det var inte från hjorten de jagat tidigare. han väljer att ihnorera det eftersom den är så svag, kanske var det en av korparna?
..det var vad han valde att tro innan han såg bitmärket på Cooros hand.
han tar Cooros skadade han i sin och tittar intensivp på skadan, nästan som om han skulle veta vem det var som orsakat det om han ansträngde sig*
"vem har gjord det här?"
*hans röst var bestämd, men inte aggresiv*

(Cooro)
*När Zero tar tag i hans hand så förstår han först inte varför, han hade helt glömt bort att han hjälpt Havazik.
Han funderar i någon sekund, vill inte få det att låta fel.*
Jag...
*Han mumlar nästan, aningen skamsen för att han bet sig själv.*
Jag hjälpte Havazik...

(Zero)
*hör tonfallet i Cooros röst och förstår att det inte var någon som skadat honom, men han ville veta mer*
"vem är Havazik? och varför skulle det här hjälpa henne"

(Cooro)
*Han vänder sig om emot Zero så att han kan möta hans blick, fortfarande med sin hand i Zeros.*
Vampyren som var med Akki, hon som du lämnade mig med i korridoren.
Hon hade blodbrist, och hon verkar inte vilja jaga frivilligt så...
*Han ryckte på axlarna och mötte, nästan trotsigt Zeros blick*

(Zero)
*tittar tillbaka på Cooro. hans blick var inte längre mjuk som den förr var.*
"om hon inte vill jaga så får hon skulla sig själv. hon får hitta andra sätt att få blod, men inte genom att bita dig"
*rösten fortfarande lika bestämd som förr*

(Cooro)
Hon bet mig inte, hon var medvetslös
*Han både såg och kände hur Zeros blick hårdnade, kände sig nästan obehgalig till mods när han mötte den. Dock så vek han inte undan, han var så pass trött att han inte längre kunde känna konturerna mellan Cooro och varg och det gjorde honom både djärvare och uppkäftigare*

(Zero)
"det spelar ingen roll, hon ska inte utnyttja dig, och du ska inte låta dig utnyttjas."
*han visste mycket väl vad som kunde hända om man försökte vara hjälpsam, och sen kunde man vara fastkedjad till en vägg*

(Cooro)
*Hans röst var inte heller lika mjuk som innan, vargen mer och mer markant.*
Jag skulle inte låta mig utnyttjas av en medvetslös flicka

(Zero)
*rynkar lätt på pannan. han började mer och mer se ändringar i Cooros beteende.*
"kanske inte då hon är medvetslös, men vem vet om hon kanske börjar utnyttja dig när hon känner att hon är lite sugen på blod. ett litet bet hit eller dit gör väl inget tycker hon, och du går med på det för att du inte vill att hon ska få blodbrist"

(Cooro)
Jag lovar, det kommer inte att hända
*Han lirkar varsamt loss sin hand ur Zeros och lägger sedan sina händer kring Zeros nacke, låter fingertopparna måla varsamma cirklar över Zeros hud.
Blicken är fortfarande lite uppkäftig, busig och lite mer.. vild*

(Zero)
*tittar på Cooro och tar in signalerna han ger ut och gemför dem snabbt med de han visat förut.
han ser den något...vilda blicken i Cooros ögon och är först förvirrad, lekte Cooro med honom?
men utan vidare tanke på det placerade han sina händer om Cooros midja. om han lekre med honom sä lär han ju märka det*

(Cooro)
*Han drog sig närmare Zero, fortfarande fingrarna utforskandes hans bara nacke.
Han mötte fortfarande Zeros blick, med samma vilda, nu nästan gyllne, ögon*

(Zero)
*om allt var en lek brydde sig han inte om för ögonblicket, utan gav med sig och kysste Cooro, drog honom närmare vilade händerna om hans höfter*

(Cooro)
*Han besvarade kyssen, nafsade lätt, lite retsamt, i Zeros underläpp.
Han slöt ögonen, dolde den gyllne, varglika färgen bakom ögonlocken.*

(Zero)
*morrar lätt i kyssen och flyttar händera till att hålla honom över ryggen och nacken.
han naffsar tillbaka och särar sedan på läpparna i hopp om att fördjupa kyssen*

(Cooro)
*Han särar litet på läpparna, låter tungspetsen söka sig över Zeros tänder.
Sedan så fortsätter han kyssen, drar sig om möjligt närmare Zero, hjärtat slår både hårt och snabbt i hans bröstkorg*

(Zero)
*kryper upp på sängen och lägger ner Cooro på sängen och lägger sig över honom, utan att bryta kyssen.
han drar emellantid isär för luft och tittar ner på Cooro. den här gången vill han inte att det ska gå längre än Cooro själv ville*

(Cooro)
*För Cooro så sker allt som i en dimma, han kan inte tänka klart och reagerar inte på vad han själv säger eller gör.
Men vargen i honom njuter, vargen är en del utav honom och gör inget som Cooro inte skulle vilja. Dock så är vargen lite mer framfusig och mindre eftertänksam än Cooros mänskliga sida.
När han åter kan dra ner friskt syre i lungorna så öppnar han ögonen lite, visar bara en glimt av de gyllne ögonen för att inte vara för avslöjande.*

(Zero)
*kan förnimma att någonting inte är som det var förr, men vet inte vad. istället väljer han att ignorera känslan och böjer sig ner för att slicka och naffsa på Cooros hals*

(Cooro)
*När Zero närmar sig hans hals så gör han likt förut, börjer nacken bakåt i en underlägsen gest men det här gången är han inte helt oförmögen att röra på sig.
Han har fortfarande sina händer om Zeros nacke, låter ena handen söka sig ner mellan Zeros skulderblad*

(Zero)
*hans händer vandrar ner för Cooros kropp och in under hans tröja för att sedan sakta dra den över hans huvud.
han tittar ner på Cooro igen, efter minsta tecken på att går för långt*

(Cooro)
*Han låter handen vila just nedanför Zeros skulderblad och öppnar åter ögonen, lite mer den här gången.
Den gyllenbruna irisen skimrar lätt i ljuset av lampan, inte riktigt samma bruna nyans som Cooros vanliga. Han möter Zeros blick igen, en självsäker och något vild blick, men också öm.*

(Zero)
*drunknar i Cooros ögon, utan att märka nyansskillnaden.
han stryker Cooros kind ömt och kysser honom igen*

(Cooro)
*Att åter känna Zeros läppar emot hans egna spred en rysning igenom hans kropp, han svarade hungrigt på kyssen*

(Zero)
*blir aningen förvånad över Cooros hunger, men blir lika besvarad.
han låter händerna vandra över Cooros nakna hud och bryter kyssen igen för att plantera små, lätta kyssar över Cooros ansikte, hals och bröst*

(Cooro)
*Han böjer ännu en gång nacken bakåt en bit, blottar strupen.
Där Zeros läppar rört hans hud vilar värmen ifrån dem, värmen ifrån Zero, och han njuter.
Hans läppar är lite särade, andningen lite snabbare än vanligt och ögonen är som innan halvslutna.*

(Zero)
*sätter sig upp och tar av sig tröjan. han tittar ner på Cooro och tar in synen av honom när han ligger där på sängen, ögonen halvt slutna, läppar lätt särade, och endast iförd byxor.
ett dovt ljud ekar i hans bröst, nästan som en blandning av ett spinande och morrande*

(Cooro)
*En snabb tacksamhet över att han inte tagit på sig mer kläder ekade i hans huvud, med fingertoppen följde han Zeros revben från sidan av bröstkorgen in till bröstbenet.
Han öppnade ögonen lite mer, med blicken så tog han in Zeros former ordentligt, nogrannare än när de badat*

(Zero)
*spinner lätt när Cooro rör honom. hans svans viras runt Cooros handled och arm*
"hur långt vill du gå Cooro?"
*frågar han. han var tvungen att veta, och veta snarast möjligt*

(Cooro)
*Han höjde blicken och såg på Zeros ögon, undvek att sjunka för djupt in i Zeros blick tack vare att vargen hade mer kontroll än vad den mänskliga sidan hade.
Och när han nu inte var bunden av sin blyghet utan i stället leddes av vargens rättframhet så svarade han utan osäkerhet i rösten.*
Löpa linan ut, om katten fortfarande vill vara med och leka

(Zero)
*ler och böjer sig ner så hans och Cooros ansikten var endast några centimeter ifrån varandra.*
"linan ut."
*han kysser Cooro lätt på läpparna innan han drar tillbaka*
"men om du vill att jag ska sluta så säg till"

(Cooro)
*Han blinkar kort, möter sedan Zeros blick igen*
Will do
*Han svarade kort, andades sedan ut, lät adrenalinet som sakta spred sig igenom kroppen lugna sig*

(Zero)
*ler och kysser Cooro igen. han rör så mycke han kommer åt av Cooros hud och njuter av varje sekund de delade.
han spänner upp Cooros bälte och bryter kyssen då han drar av dem*


# De resterande kläderna föll till golvet, plagg efter plagg.
Deras värld bestod av hud mot hud och kropp mot kropp, hjärta mot hjärta och två själar som för stunden förenades av känslor och ageranden.

Och när de var färdiga så började tiden åter att gå, världen omkring dem kom tillbaka och det öppna fönstret i rummet gjorde sig påminnt genom en bitande nattkyla. #


(Zero)
*ligger ovh återskapar de som hänt i hans minne. han håller om Cooro medans han sover och ler. han var så bedårande när han sov, så fridfull.
han drar Cooro närmare och stryker försiktigt hans hår*

(Cooro)
*Andningen var långsam, hela hans kropp tryggt avslappnad i Zeros famn och närhet.
Han vred lite på sig, rätade till sig i sömnen och fick håret att falla ner i ansiktet.*

(Zero)
*ler och stryker bort håret ur ansiktet på Cooro, stryker han sedan lätt över kinden och kysser honom på pannan*

(Cooro)
*Kyssen som vilar på hans panna väcker honom ur sin sömn.
Nyvakna och djupt bruna ögon fladdrar till och ser på Zero, känner igen honom efter någon sekund och ett aningen blygt leende sprider sig över Cooros läppar.*

(Zero)
*ler och kysser Cooro på läpparna*
"det var inte meningen att väcka dig"

(Cooro)
*De föregående händelserna är fortfarande som i en dimma för Cooro men han vet vad de gjort och han har inget emot det.*
Det gör inget
*När han möter Zeros blick så rodnar han lätt, fortfarande inte helt klar över varför han rodnar så fort han dras in i Zeros vackra ögon.*

(Zero)
*kryper tätt intill Cooro och nuzzlar ansiktet i Cooros nacke.
han suckar djupt och spinner förnöjt*

(Cooro)
*Zeros spinnande som ekar igenom deras kroppar får nästan honom att somna igen, tryggheten av att åter vara hos Zero gör honom dåsig.
Men han känner hur en kylig nattvind blåser in, smeker hans bara rygg med kalla fingrar*

(Zero)
*ryser lätt av känslan av Cooros kalla fingrar mot hans bara rygg.
att tyst miao flyr hans mun och han biter sig nästan i tungan av förlägenhet*

(Cooro)

*Han kan inte låta bli att skratta till, ett halvkvävt och roat skratt. Han hade aldrig kunnat föreställa sig det ljudet ifrån Zero.*
Förlåt men..
*Han blundar och försöker stoppa sitt skratt, sänker huvudet lite men håller fortfarande sin hand på Zeros rygg.*

(Zero)
*tittar upp på Cooro och vat nästan tvungen att hålla tillbaka ett väs, men när han såg Cooro skratta så kunde han inte vara arg. han bestämde sig för att han tyckte om att se Cooro skratta, så istället provoserade han Cooro ännu mera och jamade igen*

(Cooro)
*När Zero jamade igen så kunde han inte hålla tillbaks skrattet längre, hela kroppen deltog i det hjärtliga skrattet som klingade ur hans strupe.
Han försökte klämma fram ett till förlåt men klarade det inte, allt han klarade var att skratta och försöka få nog med luft*

(Zero)
*skrattar själv lite och kysser Cooro efter halsen och ansiktet.*

(Cooro)

*Känslan av Zeros läppar emot halsen lugnade honom, instinktivt så slutade han skratta och allt annat som kunde tolkas som dominant beteende.*

(Zero)
*blir aningen förvånad över Cooros snabba ändring och drar ifrån för att titta på Cooro*
"vad är det?"
*undrar han och lägger huvudet aningen på sned*

(Cooro)
*Han blinkar till när Zero frågar honom, han har inte ens märkt att han själv gjort så.*
Ah, jag...
*Han funderar, försöker finna rätta orden för att beskriva varför.*
Det är en varggrej, för att undvika bråk och skador så blottar man strupen om någon... dominantare eller i högre rang närmar sig halsen...

(Zero)
*höjer ena ögonbrynet i undran*
"dominerande? så, vill du att jag ska sluta?"

(Cooro)
*Han skakar på huvudet, biter sig lite i tungan i ånger över att han valt de orden.*
Nej, det är bara instinktivt att jag gör det, jag...
*Han sväljer för att kunna säga det*
...jag gillar när du gör så

(Zero)
*kan inte hjälpa att ler åt Cooro när han så "oskyldsfullt" sa de orden och kysser hans hals igen*
"du...tycker om?"
*frågar han aningen retsamt*

(Cooro)
*Han börjer bak igen, fortfarande utan att kunna hindra sig själv.
Men han ser sedan på Zero och rodnar, en skir rosa nyans som sprider sig över hans kinder.*
...ja...

(Zero)
*"smirks" och slickar Cooro retsamt på halsen och väntar förväntansfullt på hans reaktion*

(Cooro)

*Blottar strupen, blir nästan irriterad på sig själv för att han inte kan låta bli. Han kan inte heller låta bli att en rysning går igenom hans kropp, Zeros tunga som retsamt kittlar hans hud.*

(Zero)
*drar ifrån för att istället låta fingrarna smeka upp över hans hals, och sen ner igen för att sedan glida ner över hans bröst*

(Cooro)
*Hans sinnen följde rysningen som kittlade huden under Zeros fingrar, hela hans kropp koncentrerad på känslan av Zeros fingertoppar.*

(Zero)
*nuzzlar ansiktet i Cooros hals och spinner förnöjt, lycklig att han hade Cooro och att ingen hade hunnit före och tagit honom till sin*

(Cooro)
*Cooro njöt åter igen, Zeros hår kittlade honm lite men det kunde han ta utan att börja skratta.
Men något som fick honom att reagera var ett kurrande ifrån hans mage, hans kinder blossade upp igen i en skamsen rosa färg.*

(Zero)
*suckar tyst. han som hade det så skönt, men även hans hunger gjorde sig påmind.
han satte sig upp i sängen och tittade ner på Cooro*
"frukost?"

(Cooro)
*Han nickade tyst, bet sig lite i läppen.
Först när magen gjort sig påmind genom ljud så kände han hur hungrig han var, hur tomheten rev honom inifrån.
Han hade alltid varit en storätare, om han fick och kunde så skulle han äta nästan konstant.*

(Zero)
*nickar*
"okey då, vi tar och skaffar oss lite frukost"
*börjar klä på sig*

(Cooro)
*Han drar på sig sina kläder som ligger framme, hämtar ett par handskar som ligger över skrivbordet.
Sedan så letar han reda på en snörbit, sträcker bak sina händer och börjar löst fläta håret som utsläppt når honom till skuldrorna.*

(Zero)
*klät på sig, och när Cooro flätar håret går han upp bakom honom och lägger armarna om hans midja*

(Cooro)
*Han knyter klart flätan trots att Zero omfamnar honom, sänker sedan armarna och lägger sina händer över Zeros lagom i tid för att hans tomma mage ska protestera ljudligt igen.*

(Zero)
*fnissar tyst och släpper Cooro. han tar istället hans hand och leder honom till dörren.*
"visst sa vi frukost?"
*säger han, nästan retsamt, men inte tillräckligt för att det ska uppfattas som nedtryckande*

(Cooro)
*Han följer lydigt Zero, nickar och försöker få rodnaden att blekna från hans kinder*
Jo, frukost...