Första möte, skogen, Zero och Cooro

(Cooro)
*En pojke gick sakta efter en av de många stigarna i skogen, djupt försjunken i en bok.
Han såg sig inte för, satte bara vanemässigt ena foten före den andra och lät slumpen leda honom vartän stigen gick*

(Zero)
*ligger under en ek och suckar för mig själv* *blåser i blåsröret och skjuter på en skalbagge*

(Cooro)
*Ett ljud avbryter hans trance, han lyfter blicken från boken och får syn på en pojke under ett träd.
Han känner inte igen honom men antar att han tillhör slottet eftersom att hans aura inte verkar... fullt mänsklig.*
Vem är ni?
*Cooros röst är lugn, lite vaksam men ändå inte misstänksam*

(Zero)
*vänder blicken mot röstkällen och tittar på pojken* .......... *betraktar honom långsamt och noggrant. Vädrar lätt i luften och känner lukten av varg* ..........

(Cooro)
*Han slog tyst ihop boken, iaktog den tyste pojken under trädet och vädrade diskret i luften av vana.
Doften av katt nådde honom blandat med blod, det gjorde honom både nyfiken och aningen vaksam. Han tog åter till orda, samma röst som tidigare*
Mitt namn är Cooro
*Tystnaden både irriterade och intresserade honom*

(Zero)
*fortsätter att betrakta pojken i tystnad en stund*
".....Zero..." säger han sedan tonlöst och tittar upp igen och skjuter ännu en insekt med blåsröret

(Cooro)
*När Zero skjuter insekten kan han inte låta bli att rycka till, hans egna erfarenheter av vapen var inte trevliga och omärkligt stod han mer på spänn, beredd om det skulle vändas emot honom*

(Zero)
*fångade Cooros rörelse i ögonvrån och vänder blicken mot honom igen*
.......... *betraktar honom tyst en stund och sänker blåspipan*

(Cooro)
*Han sliter blicken ifrån blåsröret när det sänks och upptäcker att Zero sittar på honom*
Du är inte så värst pratsam, eller hur?

(Zero)
*tittar upp mot himlen*
....döden...

(Cooro)
*Han ryckte till igen, inte så mycket med tanke på vad Zero sa, mer med tanke på att det kom på plötsligt.
Han synade åter pojken i smyg, lade på minnet öronen, linjerna i ansiktet och blicken innan han också blickade upp mot skyn*

(Zero)
*skrattar tyst*
...snygg reaktion Coo

(Cooro)
*Han blev förvånad när Zero skrattade, kom sedan på vad han själv omedvetet gjort och om han inte varit solbränd skulle en lätt rodnad ha prytt hans kinder*

(Zero)
*ler lömskt*
sorry Coo, men jag ser det

(Cooro)
Va?
*Han hade aldrig varit van att konversera mer än nödvändigt och var inte bra på att slingra sig eller undvika frågor.*

(Zero)
*vänder huvuder mot Cooro, fortfarande leend*
du rodnade. sött

(Cooro)
*Han visste inte vars han skulle titta, rodnaden blommade upp igen över hans kinder*
Och?
*Rösten var osäker, blyg*

(Zero)
*ler och sätter sig upp och lutar ryggen mot eken* *tar upp Shakujon från marken och lutar den mot sin axel*
jag tyckte bara att det var sött

(Cooro)
*Han visste inte vad han skulle svara, han blev egentligen inte arg över att någon kallade honom söt vilket förvånade honom. Han blev bara irriterad, visste inte vad han skulle göra*

(Zero)
*Betraktar pojken i tystnad och tar in hans former. Hans hår, hans ögon, hans smala midja och höfter*

(Cooro)
*Han vet först inte vars han ska fästa blicken, låter den vandra över träden och ser sedan på Zero igen, upptäcker att han åter igen är iaktagen.
Ofrivilligt ler han lätt, en ljust rosa färg sprids åter på kinderna men försvinner ganska fort*

(Zero)
*upptäcker att Cooro tittar på honom. Han lägger huvudet lätt på snedd och ler tillbaka mot den unga pojken*

(Cooro)
*Han böter Zeros blick i några sekunder och bryter sedan ofrivilligt kontakten, kanske av rädsla. I stort sett alla hans tidigare kontakter har varit av en farligare art och han kan inte släppa vaksamheten trots att han vill hålla kvar ögonkontakt med Zero.
Han låter blicken blygt vandra igen, får syn på en fågel i ett träd bakom Zero*

(Zero)
*leendet visnar när han ser Cooro bryta ögonkontakten* *ser att han fäster blicken bakom honom och tittar bakom sig och ser fågeln*
....vill du att jag ska fånga den? *frågar han och tittar tillbaka på Cooro*

(Cooro)
*Han ser inte att leendet falnar men känner hur värmen från leendet sakta försvinner.*
Klarar du det?
*Hans fråga är nyfiken, han är ganska säker på att han själv inte skulle ha en chans, ens i varghamn. En fågel skulle vara ett alldeles för snabbt byte*

(Zero)
*ler lömsk igen och hans ögon glimmar av någonting som man inte riktigt kan placera*
titta och lär Coo
*lutar Shakujon försiktigt mot trädstammen och ställer sig på knä. Han förvandlas och tar sin kattform och smyger ljudlöst och försicktigt in bland buskarna och smygger up bakom fågeln.
Han ligger stilla en stund för att lura fågeln in i falsk trugghet innan han tar ett språng mot fågeln och tar åter mänsklig form just då han fångar fågeln.* *håller fågeln i händerna och tittar tillbaka mot Cooro och ler*

(Cooro)
*Han nickar kort åt Zero innan denne vänder sig om mot fågeln, när Zero förvandlas så blir Cooro inte förvånad alls. Han känner snarare en viss tillhörighet, någon fler som är i alla fall lik honom på något vis.
Ett varmt, nästan barnsligt lyckligt leende pryder hans läppar när Zero fångar fågeln. Han kan inte hålla sig kvar utan skuttar imponerat fram till Zero*
Waah, du gjorde det! Så bra kan inte jag smyga...

(Zero)
*tittar förvånat på Cooro då han skuttar fram mot honom, men ler mot honom när han kommer närmare*
*skrattar åt Cooros komentar och ler mot honom*
det var inte jag heller förr, men vad gör man inte för att överleva

(Cooro)
*Han ler, synar fågeln och ser sedan på Zero*
Jag siktar oftast in mig på större byten, lite lättare att fånga så...
*Han tänkte på sin vargform, han var lite större än vanliga vargar och större än en smidig katt*


(Zero)
*skrattar lätt*
jag brukar vanligtvis också sikta in mig på större byten...jakten blir så mycket roligare om de slåss tillbaka..
*ögonen glimmar ivrrigt till igen*


(Cooro)
*Han ler, känner klart och tydligt igen känslan av att jaga och att lyckas fälla ett byte som kämpar emot*
Waah, allt prat om att jaga gör mig hungrig...
*Han ler med hela ansiktet, skrattar till. Han känner sig av någon anledning tryggare med Zero nu*

(Zero)
*Ler roat åt Cooro. Han var lugnande. Efter gårdagens uppdrag så kändes det bra att prata med pojken*
Vill du ha den? *räcker fågeln mot Cooro*

(Cooro)
*Han blir lite förvånad när Zero erbjuder honom fågeln, ler och skakar lätt på huvudet*
Tack, men jag tror inte en fågel räcker i det här läget, har inte ätit riktigt på flera dagar nu
*Han lade huvudet på sned och skrattade till igen, ännu ett klart och nästan barnsligt lyckligt skratt efter att ha varit glädjelös länge*

(Zero)
*kan inte hjälpa ett litet leende då han ser Cooro skratta*
är du säker? jag kan fånga en till åt dig annars
*blir själv lite förvånad över hans givmindhet. han har alltid funnit det svårt att skapa kontakt med någon, men av någon anledning så får den här pojken honom att sänka barriären....*

(Cooro)
Tack, men jag mår nog bra av få sträcka på benen. Du ska ju inte få ha allt roligt, eller hur?
*Hans röst är munter, ivern att få jaga har väckts i honom och han kan föreställa sig den luckra jorden under trampdynorna, adrenalinet som snabbt fyller kroppen i stället för den kalla känslan av väntan och tomhet.*

(Zero)
*ler roat åt Cooro*
så valpen har huggtänder i alla fall
*släpper fågels och ser hur den flyger iväg*

(Cooro)
*Han följde fågeln med blicken och vände sig sedan om mot Zoro igen, ett ivrigt leende på läpparna.
Han brydde sig inte så mycket om vad Zero sa, hörde inte riktigt heller*
Ska vi jaga då?

(Zero)
*rycker på axlarna*
visst
*tittar på Cooro*
vad föredrar du?

(Cooro)
Haa? Föredrar mellan vad?
*Vaksamheten var lika bortflugen som fågeln, uttrycket i ögonen var frågande och oskyldigt*

(Zero)
*skrattar till*
föredrar att jaga
*ler lite självsäkert*

(Cooro)
*Han skrattar till lite skamset, lägger sedan huvudet på sned och funderar i någon sekund*
Tror nog att det är lättast att hitta hjort eller så här i skogen, fast jag vet inte om du kan fälla en hjort
*Han ler nästan illmarigt, ett glatt leende ändå*

(Zero)
inte som katt i alla fall.....men.... *tar in Cooros former igen*
....jag föredrar nog....den lite mer...mänskliga sorten *ler lite lömskt och självsäkert igen*

(Cooro)
*Han ler fortfarande, lägger huvudet åt andra hållet. Korpfjädrarna faller lätt mot hans bara axel*
Nåväl, då får du försöka hålla farten med mig då

(Zero)
*flinar*
jag är precis bakom dig


(Cooro)
*Han vänder sig om och vädrar lätt i luften, fångar den bekanta doften av hjort en bit bort.
Sedan övergår han i varghamn, den mörka pälsen lätt skimrande i ljuset och korpfjädrarna som prydde manen.
Sedan tittade han bakåt på Zero, blicken väntande*

(Zero)
*betraktar vargen framför sig en stund. nickar sedan framåt*
du kan börja, jag är bakom dig

(Cooro)
*Han ler, tungan litet hängande från sidan av munnen, ivrigt.
Sedan så börjar han springa, snabbt över den glesa undervegetationen och den mjuka myllan. Han följde doften av hjort, kände hur den växte sig starkare*

(Zero)
*tittar efter Cooro och lägger hans snabba, smidiga rörelser på minnet.
Tar upp Shakujon och hoppar sedan upp i eken och hoppar snabbt och smidigt från träd till träd och följer efter Cooro, släpper honom inte ur sikte*

(Cooro)
*Han gör en tvär sväng åt vänster, hoppar mot ett träd för att minska svängradien.
Sedan känner han hjortdoften kittla i nosen, han saktar ner och smyger tills han får syn på hjorten. Han står med vinden emot sig så hjorten kan inte känna av honom.
Han hukar ihop sig, spänner varje muskel i kroppen och gör plötsligt ett utfall mot den intet ont anande hjorten. Han hinner fram innan hjorten kan springa iväg och de starka käftarna slår ihop över den mjuka halsen*

(Zero)
*sätter sig tysp på en gren då han ser Cooro stanna. Han tittar fram mot hjorten och sedan tillbaka på Cooro och ler* *Ser hur Cooro hoppar på hjorten och sänker tänderna i halsen*
*biter sig lätt i underläppen och betraktar antron täckt av hjortblod*

(Cooro)
*Han är på väg att ryckas med av vargen, att helt enkelt börja äta utav det råa köttet och strunta i världen omkring.
Men han kommer på att Zero nog är i närheten och tittar upp efter honom, käftarna och halsen färgade mörkt röda av blod och ena tassen vilande på hjortkadavret*

(Zero)
*fuktar läpparna och får kämpa emot begäret att hoppa ner och slicka Cooro ren från allt blod.
Han skakar på huvudet och försöker tänka på något annat, men när han tittar tillbaka mot Cooro upptäcker han att Cooro tittar på honom.
Han tittar på hjorten, sä lätt fälld av den unga vargen. Han vet att Cooro håller tillbaka begäret att frossa på det nyfällda bytet. Han har upplevt det mer än en gåns själv.*
"bry dig inte om mig, ät du"
*hans röst lugn och aningen betryggande*

(Cooro)
*Han mottog Zeros ord med ett kort, tyst och lyckligt gnyende innan han åter satte de vassa tänderna i hjortens blodiga kött.
Den järniga smaken spred sig i munnen, bortslitna bitar av kött gled med enkelhet nedför strupen och stillade hans hunger*

(Zero)
*biter sig lätt på tummen och iaktar vargen frossa på kadavret och känner själv sin blodlust växa sig starkare*

(Cooro)
*Hungern stillades fort, han hade ätit glupskt och nu lugnade han ned sig, slickade sig kring munnen och försökte på bort en del av det sakta koagulerande blodet*

(Zero)
*kan inte hålla sig längre och hoppar ner från trädet, landar grasiöst på fötterna och går fram till Cooro och sätter sig ner på huk bredvid honom.
Han tvekar länge, och osäkerheten syns i hans ögon då hans försöker hålla tillbaka*

(Cooro)
*Han lugnar sin andning, sätter sig på bakhasorna och märker sedan att Zero sitter brevid honom.
Av ren förvåning så återgår han till mänsklig form, blodet fläckar fortfarande i stort sett hela hans överkropp, särskilt ansikte och hals fläckas mörkt röda av blodet*

(Zero)
*tittar länge och intensivt på Cooro innan hans ögon faller halvt slutna.
Han ger in för sitt begär och böjer sig fram och slickar blod från Cooros hals till kind, den härliga men bittra kopparsmaken rullande över hans tunga*

(Cooro)
*Han blir först rädd, förvånad och överraskad när Zero lutar sig fram emot honom, sådan närhet han aldrig haft i annat än hotfulla situationer.
Han blundar omedvetet, adrenalinet håller honom ifrån att fly innan han känner Zeros mjuka tunga mot sin kind och hals.
Det lugnar honom, han slappnar av och sträcker omedvetet huvudet lite bakåt*


(Zero)
*hans sinne fördunklas aningen av blodet som rusar genom hans kropp, och han lapar förnöjt i sig blodet om Cooros hals och ansikte*

(Cooro)
*Han blundar fortfarande, adrenalinet i hans ådror försvinner sakta och utan förvarning viker sig armarna han lutat sig bakåt mot och hans rygg slår i det mjuka gräset som omger dem*

(Zero)
*följer Cooro ner till marken och landar ovanpå honom.
Han slickar mer blod från Cooros hals och av rean refex så tar han tag i Cooros handleder så att han inte kan fly (yrkesskada)*

(Cooro)
*När gräsets dofter tränger igenom blodruset och de sträva grässtråna kittlar honom i nacken slår han upp ögonen, yr och nyvaken.
Under en sekund kommer hans handlingar tillbaks till honom och han rodnar hejdlöst när han känner Zeros tunga mot sin hals och det fasta greppet som hindrar honom från att stiga upp.
Inte för att han försöker, Cooro vet inte riktigt vad han ska göra där han ligger, vet inte vad han vill*

(Zero)
*ruset fördunklar fortfarande hans sinne och har inte märkt Cooros sinnesförändring.
Han fortsätter att lapa i sig blodet från hans kropp och lindar obemärkt svansen om Cooros ben.
Ett dovt spinnande ekande i hans bröst och strupe.*

(Cooro)
*När han känner något kring sitt ben så kan han inte hindra sig från att andas in och hålla andan någon sekund, han biter sig smått nervöst i läppen.
Han får nästan inte fram ett ljud men lyckas, med vek och frågande röst*
Ze.. Zero?

(Zero)
*Ljudet av hans namn får dimman i hans huvud att klarna lite, och han blir mer medveten om omgivningen.
Han blinkar till och inser först vars han är, och efter bara några ögonblick också vad han gör, och vilken situstion de befinner sig i.
Spinnandet slutar tvärt och han rodnar, mest av skam, och vågar först inte röra sig.
Hur dum kunde han vara? Tappa kontrollen sådär!
Han drar in tungan igen och väljer att ignorera kopparsmaken i munnen och släpper Cooros handleder och lossar svansen och han sätter sig upp (sitter på Cooros höfter) och tittar blygt och skamset ner på Cooro.
Han fuktar nervöst sina läppar och känner åter smaken av blod, men också Cooro...*
"....fö..förlåt...." lyckas han säga med svag stämma. Hans hals känns plötsligt så torr.

(Cooro)
*Han vet inte om han vågar möta Zeros blick, ligger bara stilla och föröker fokusera blicken på något mindre pinsamt än Zeros ljust blodfärgade läppar utan att lyckas så bra.
Han vrider huvudet lite åt höger, ler blygt och känner hur rodnaden stiger*
De.. det gör inget...
*Blicken nu fäst på gräset brevid honom, en av fjädrarna faller ner över hans kind och skuggar hans ögon*

(Zero)
*tittar blygt på Cooro, men vågar inte se honom i ögonen.
han ställer sig upp och tar staven i handen och tittar ner på Cooro med nästan ledsen blick*
".....förlåt...."
*han vänder sig sedan om och börjar sakta gå därifrån*
'jag förstörde allting....igen...' tänker han och börjar gå

(Cooro)
*Han gör inget när Zero reser sig upp, ser bara på honom och ser ledsamheten i hans ögon.
En tanke slår honom plötsligt, en känsla. Han vill inte att Zero ska gå, vill inte bli ensam igen men mest just tanken på att Zero skulle försvinna för gott gjorde honom orolig.
Han rullade över på mage, tänkte inte på att gräset var delvis fläckat av blod och lyckades kleta ner merparten av sina kläder ännu mer.*
Varför går du?
*Blicken är plötsligt ren, utan blyghet eller förvåning. Rösten är klar och varken anklagande eller sorgsen*

(Zero)
*vänder sig om och tittar på Cooro, ledsamheten fortfarande skimrande i hans ögon*
"..bort..."
*Hans blick fastnar på hans hals, nu nästan ren från blod.
han suckar ledsamt och höjer ofrivilligt blicken igen*
"jag...är ledsen att jag hoppade på dig...och jag antar..att du inte vill ha mig här just nu..."
*hans röst inte alls lika självsäker, retande eller kraftfull som förr, utan svag och fylld av sorg och stor skam*

(Cooro)
*Först vet han inte vad han ska göra igen, han har inte känt sig lika hjälplös som nu på väldigt länge.
Men när han slutar tänka så ler han, vänligt och nästan barnsligt igen*
Varför skulle jag känna så? Hade jag vetat ha bort dig hade jag sagt det, eller hur?

(Zero)
*tittar förvånat på Cooro. Han blinkar några gånger för att se om illutionen försvinner, men det gör den inte.*
"Du..är inte arg..eller nånting?"

(Cooro)
*Leendet stannar på hans läppar, han fingrar lite på en av fjädrarna men blicken är riktad mot Zero*
Varför skulle jag vara det?
*Han rodnar igen, blicken sänks litet och rösten är svag, blyg*
Det var ju inte otrevligt...

(Zero)
*tittar chockat på Cooro, hans mun aningen öppen.
efter några sekunder samlar han sig och ler, både lyckligt och lömskt.
Han går upp till Cooro igen och sätter sig på knä framför honom, leendet fortfarande på hans läppar, och man kan ana de vassa huggtänderna*


(Cooro)
*Han höjer blicken igen när Zero kommer närmare, leendet fortfarande blygt skymtande på hans läppar.
Han försöker hålla rösten stadig och lyckas, tonen lite skämtsam*
Så man kan även förvåna dig?

(Zero)
*nickar en anning ovh ler fortfarande mot Cooro*
"ja...men du är nog en av de första..."
*han lutar sig fram för att viska in hans öra*
"..och de sista.."

(Cooro)
*När Zeros andedräkt kittlar honom i örat så rodnar han igen, fortfarande med ett blygt leende på läpparna*
Du är inte lätt att förstå sig på, vet du...
*Ett konstaterande, han fann inga andra ord att säga*

(Zero)
*drar tillbaka en anaing för att se Cooro i ögonen. ler fortfarande och tiltar huvudet en aning åt sidan*
"måste man det då?"

(Cooro)
*Han skrattar till lite tyst, möter Zeros grågröna (?) ögon med sina egna ljust bruna*
Nej, men av erfarenhet är jag rätt analyserande ibland
*Han hade inte levt lätt, alltid synat människor noga för att behålla livet*

(Zero)
"att vara analyserande är en bra fördel i många fall" *med tanke på sitt förflutna och sitt yrke så har han också lärt sig att vara försiktig*

(Cooro)
*Han tar stöd med armarna och sätter sig upp på knä, kommer i ungefär samma ögonhöjd som Zero.
Han finner inga ord att säga först, drunknar bara i de kattlika ögonen.*

(Zero)
*Leendet försvinner sakta och läpparna säras aningen så att huggtänderna syns. Han tittar i Cooros ögon och är fast.
Han sträcker sig upp och lägger handen mot Cooros kind, och stryker försiktigt bort några halvtorra blodfläckar.*

(Cooro)
*Han följer slött Zeros hand med blicken, kan av vana inte låta bli att följa rörelser emot honom.
Möter sedan åter Zeros blick, andningen lugnar ned sig.
Han öppnar just munnen för att säga något när en tanke slår honom, likt en blixt från blå himmel.*
Boken...
*Han lämnade boken där de först möttes, biter sig i läppen med ett nervöst uttryck*

(Zero)
*drar ofrivilligt tillbaka handen och tittar frågande på Cooro*
"Boken?"
*kommer sedan ihåg boken som han hade haft då de först träffades*

(Cooro)
*Hans tänder gör ett litet hål i läppen, en rubinröd droppe blod smyger sig fram.
Hur kunde han lämna boken, hur kunde han glömma den.
När Zero frågar så nickar han kort, nervrositeten börjar skymta i ögonen*
Mm, den jag gick och läste i när jag mötte dig...
*Han hade alltid med sig boken, eller så lämnade han den i säkert förvar.*

(Zero)
*tittar oroat på Cooro*
"Vad är det?"

(Cooro)
*Han ser på Zero, fortfarande med en nervöst blick*
Den är speciell, jag måste hämta den...
*Han försöker resa sig men benen vill inte lyssna av någon anledning.
Han ser på Zero smått skamset, ett litet blygt leende åter igen*
Kan du hjälpa mig upp?

(Zero)
*´Han nickar, och med ett mjukt leende på läpparna ställer han sig upp och räcker Cooro sin hand*

(Cooro)
*Han tar blygt emot handen och reser sig på vingliga ben, skakar lite på huvudet för att återfå balansen. [o.O]*
Följer du med?
*Han vill inte lämna Zero nu, vill vara säker på att inte Zero försvinner*


(Zero)
*nickar och börjar sakta gå tillbaka, men håller sig nära Cooro om han skulle tappa balansen och falla*

(Cooro)
*Han tar några osäkra steg och känner sig sedan säkrare, rätar lite på ryggen och lyfter blicken.
Att Zero håller sig nära gör också sitt, en lätt rosa rodnad ligger över hans kinder och skulle kunna bero på att han just rest sig upp från att ha suttit en stund*

(Zero)
*håller sig nära Cooro och håller svansen bakom hans rygg för lätt stöd och ifall han skulle falla så är han bered att fånga honom*

(Cooro)
*Han känner svansen lätt mot ryggen, ler lite och ser sedan på Zero under någon sekund innan han ser frammåt, försöker fånga sitt eget luktspår för att hitta tillbaka.*

(Zero)
*lutar sig mot staven och väntar på att Cooro är bered att fara, själv har han hittat doftsspåret för länge sen (han måste kunna sånt inom hans jobb), men vill inte jäkta Cooro*

(Cooro)
*Han känner sig säkrare nu och när yrseln väl försvunnit får han också fatt på doftspåret.
Han vänder sig mot Zero, ler glatt igen*
Ska vi gå?

(Zero)
*nickar kort och rätar på sig, men håller kvar svansen bakom Cooro*

(Cooro)
*Han börjar gå i en relativt lugn takt tills han känner att benen hänger med.
Då ökar han litet, använder sitt doftsinne för att hitta rätt.*

(Zero)
*följer lungt efter Cooro och anpassar sin hastighet till hans.
Han kan dock inte låta bli att titta lite extra på Cooro nu när han är täckta av blod*

(Cooro)
*Han får syn på stigen längre fram ibalnd träden och drar en lättnadens suck när han känner den bekanta, svaga, doften av sin bok någonstans där.
Han ser sig om, börjar söka med blicken efter boken*

(Zero)
*börjar av reflex också titta sig omkring, även om han egentligen inte bryr sig om boken.
Han får sedan syn på boken vid en buske. Han går fram och tar upp den, granskar den och vädrar lätt över den.
Varför skulle den vara så viklig för pojken?*

(Cooro)
*Han märker inte vad Zero gör först, låter bara blicken scanna över omgivningen.
Men när han upptäcker att Zero plötsligt står med boken i sin hand kan han inte låta bli att ge ifrån sig ett lyckligt ljud och med ett barnsligt leende springa fram till Zero*
Yaa, du hittade den, tack

(Zero)
*sliter blicken från boken då han hör Cooro.
Han tittar undrande på Cooro*
"Vad är det för specielt med den här?"
*Hans röst visade varken nyfikenhet eller näsvishet, det kunde snarare uppfattas som ett påstående*

(Cooro)
*Han skrattar till lite blygt när Zero frågar, kliar sig något nervöst bakom örat och ler smått fånigt*
Det är en dagbok, jag har haft den sedan...
*Han funderar någon sekund, rycker sedan på axlarna*
Så länge jag kan minnas i alla fall

(Zero)
*flinar lite busigt när ordet dagbok når hans känsliga öron*
"får man titta?"
*hans röst busig, men ändå undrande*

(Cooro)
*Överraskningen kan läsas i hela Cooros ansikte. Han hade inte väntat sig den frågan, inte väntat sig någon fråga alls.*
Ehh..
*Han biter sig i läppen, smått fundersam. Dagboken var inte bara hans, han hade skrivit den senare hälften av de använda sidorna och än fanns en hel del kvar*

(Zero)
*skrattar lätt vid åsynen av Cooros min*
"du behöver inte orolig, det är inte som om jag skulle binda fast dig om du sa nej"
*ler och räcker dagboken till Cooro*

(Cooro)
*Han tog tacksamt emot boken, kände det välbekanta, slitna lädret under sina fingertoppar. Och samtidigt som han gjorde det upptäckte han hur blodig han egntligen var, hur det mörka torkade blodet gjorde kläderna stela*
Tänkte inte på kläderna... Vet du om det finns någon bäck eller något annat vatten i närheten?
*Han kände behovet av ett bad, eller i alla fall möjligheten att tvätta av kläderna. Att gå genom staden tillbaks till slottet kunde bli problematiskt dränkt i gammalt blod*

(Zero)
*fnissar tyst för sig själv medans han försöker komma ihåg om han sett någon bäck i skogen.
enfter en stund kommer han ihåg en bäck som han passerade påväg till...sitt senaste möte*
"jag vet ett ställe"
*ler han och nickar lätt åt väster*

(Cooro)
*Han undrar vad Zero fnissar för men tänker inte nämnvärt på det, ler sedan och nickar*
Vill ni vara så vänlig att leda vägen?
*Han talar med tillgjort högfärdig röst, ett skämtsamt leende på läpparna*

(Zero)
*nickar, leendet fortfarande på hans läppar*
"följ mig"
*börjar vandra västerut, men lindar svansen lätt runt Cooros handled för att singnalera honom att följa*

(Cooro)
*Han nickar, känner svansens lena päls mot sin handled och håller sig nära för att inte tappa det lösa, försiktiga taget han själv håller om svansen.
När de går synar han i smyg Zeros ryggtavla, hårets färg, hur det faller och axlarnas hållning*

(Zero)
*ler när han känner Cooros grepp om hans svans.
leder Cooro längre in i skogen tills de kommer till en liten skogsglänta.*

(Cooro)
*Ser sig om när de börjar komma till en glänta, träden glesnar och han kan åter känna solljuset värma axlarna*
Ahh, vad vackert
*Han har nästan glömt bort vattnet han egentligen sökte*

(Zero)
*nickar instämmande och tittar sig omkring*
"visst är det. jag hann det här stället för två dar sen, inte så mycke väsen här"

(Cooro)
*Han ser sig om igen och får syn på den lilla sjön i mitten av gläntan, en lättad suck undflyr honom och han släpper motvilligt taget om Zeros svans för att gå fram till sjön.*
Perfekt, nu får jag äntligen tvätta av mig...

(Zero)
*håller inne en suck när Cooro släpper hans svans.
han tittar efter den yngre pojken medans han stegar mot sjön.
han följer Cooro och stannar vid vattnet, tittar ner i dess klara yta*

(Cooro)
*Han lägger ner boken på gräset, noga med att den ligger på säkert avstånd från vattnet.
Han tar av sig sina långa "handskar" som är dränkta i blod och slänger dem i vattenbrynet, låter det klara vattnet fläckas av det relativt färska blodet.
Sedan sparkar han av sig de tunna skorna, lädret aningen blodstänkt, och tar av sig sitt bälte*

(Zero)
*sneglar på Cooro ur ögonvrån. han vill inte skräma pojken med alla hans blickar, men han kan helt enkelt inte sluta titta på honom.
doften av blod fyller hans näsborrar på det torra blodet löses upp och färgar vattnet svagt.
som ett knivhugg i mellangärdet känner han blodtörsen komma, men försvinna lika fort*

(Cooro)
*Han funderar kort och kränger sedan av sig den klibbiga tröjan, blodet har trängt igenom och i stort sett hela hans överkropp är fläckad av halvtorkat blod.
Han drar sedan av sig sina sockar och kliver ned i det svala vattnet, går sakta så att de säckiga byxorna hinner blötas ordentligt och klibba kallt mot huden.
Han har inte tittat mot Zero igen förrän nu, blicken lite frågande men också glad*
Gillar inte katten vatten?


(Zero)
*fnyser till, men inte aggresivt, utan aningen road.*
"det beror på vem som är i vattnet med mig"
*han flinar lite busigt igen och tar av sig tröjan och sparkar av sig skorna.
han vaddar ut i vattnet till Cooro*

(Cooro)
*Han log och höll ner sina händer, vattnet var midjedjupt och han kände hur han sakta sjönk ner i den mjuka dybotten.
Han kastade sig sedan framåt utan förvarning, vattnet skvätte åt alla håll och han kom upp igen någon meter bort, drypande våt med vattenblandat blod rinnande ur håret och ett flin på läpparna riktat emot Zero*

(Zero)
*blinkar till av överraskning när Cooro dök, och torkar bort några droppar vatten från sitt ansikte.
när Cooro kommer upp igen, och det urspädda blodet rinner ner för hans ansikte och kropp känner han blotörsten slå mot honom igen, som en kraftfull våg, och försvinner igen, men långsammare denna gång.
han dyker i vattnet och kommer upp igen framför Cooro, håret fastklibbat mot ansiktet och vatten droppande från kattöronen*

(Cooro)
*Cooro rör benen sakta i små rörelser, vattnet är just så djupt att han inte riktigt når botten men han är också kort för sin ålder.
Han drar ena handen igenom sitt hår, kommer på att han fortfarande har en del av håret i en lös fläta. Han försöker, ganska lönlöst, att knyta upp det lilla band han använt*

(Zero)
*fnyser roat till igen och förflyttar sig snett bakom Cooro*
"låt mig"
*tar försiktigt Cooros händer i sina och sänker dem till hans sidor, börjar sedan försiktigt att försöka knyta upp knyten*

(Cooro)
*Han rodnar lite igen när Zero fnyser och mummlar tyst*
Tack...
*När Zero släpper hans händer igen känns de plötsligt kalla, som om Zero get dem värme*


(Zero)
*lyckas få upp knuten och tar sakta och försiktigt ut Cooros fläta, drar sakta fingrarna genom hans hår.
blodet når hans näsborrar igen och blodtörsten återvänder i ännu en våg*

(Cooro)
*Han skakar på huvudet lite när Zero släppt hans hår, låter sig sedan sjunka en bit så att hela huvudet också göms under vattenytan.
Han låter sig själv "hänga" där under vattnet, helt stilla och avslappnad i ca 10 sekunder.
Han har alltid gillat vatten, den obeskrivliga kraften och stillheten*

(Zero)
*tittar ner på Cooro genom vattnet, förundersam om vad han gör.
han undrar om han kanske gjorde nått fel eller gick för långt*

(Cooro)
*Han kommer tillbaks till verkligheten när elden börjar spridas i lungorna, han tog inte ett ordentligt andetag innan han sjönk.
Han vänder sig om och böjer benen mot botten, skjuter ifrån lite lätt och kommer sakta upp till luften och Zero som han nu är vänd ansikte mot ansikte emot.
Han blundar och tar ett djupt andetag, lugnar kroppen med syre, och andas sedan lugnt medans han sakta slår upp ögonen, vattendroppar fortfarande vilande på de mörka ögonfransarna*

(Zero)
*Tittar Cooro i ögonen, och något hugger honom i bröstet igen, men det känns inte riktigt lika som blodtörsten...utan någonting annat...varmare...
han tvekar en stund innan han borstar bost en strimma hår från Cooros ansikte*

(Cooro)
*Cooro följer Zeros hand med blicken, ler blygt och känner hur det hettar på kinderna igen.
Hans kropp vill sjunka igen, svalka sig i det kalla och omslutande vattnet men något håller honom kvar, han vill inte bryta ögonkontakt med Zero igen*

(Zero)
*biter sig lite i läppen och känner hur bröstet brinner.
han vet vad han vill, men inte om det är okey att göra så...det har aldrig varit det....*

(Cooro)
*Under en bråkdels sekund så tar han ett beslut, hjärta före hjärna, och han öppnar munnen, talar några korta ord med värme och glädje i rösten*
Ska du stirra på mej hella dan eller göra något åt det?

(Zero)
*blinkar till av förvåning. han hade inte väntat sig det, inte för en sekund.
han rodnar aningen men skakar av det.
hen ser in i Cooros ögon och drar sig närmare, hans läppar säras aningen då han pressar sina läppar mot Cooros i en mjuk kyss.
för ett ögonblick kändes det som om bröstet skulle explodera för honom, smaker av Cooro, även om bara ett smakprov, blandat med det utspädda blodet i vattnet var för underbar för att komma från en så oskyldig liten valp*


(Cooro)
*Cooro låter känslorna leda och alla tankar som blyghet och fel är nonexistenta för tillfället.
Antagligen kommer han att fundera länge på varför han gjorde som han gjorde men antagligen inte heller finna något personligt fel i sina val heller.*

(Zero)
*när Cooro inte drar undan så ger han efter och virar armen om Cooros rygg och drar honom intill sig,
hans fria hand kom upp för att trassla in sig i det våta håret och pressade deras läppar hårdare mot varandra, som om han var rädd att det skulle ta slut om han inte höll kvar*

(Cooro)
*Känslan av Zeros kropp mot sin var värmande, känslan av kyssen berusande.
Han lade sina armar kring Zeros midja, händerna vilandes på Zeros bara ryggslut*

(Zero)
*kysser Cooro mjukt och långsamt, ville inte stessa det underbara som hände, och svagt antagande att det vara Cooros första kyss, så han ville inte heller avskräcka honom.
han drar ifrån för ett andetag, och vilar sin panna mot Cooros, hans andetag jätt slående mot hans ansikte*

(Cooro)
*När han kan andas igen känner han ännu smaken av Zero på sina läppar, han andas djupa andetag och insuper doften av Zero samtidigt som han ger sina lungor efterlängtat syre.
En rodnad har åter lagt sig på hans kinder, han möter Zeros blick och drunkar åter igen i hans ögon som nu är så nära*

(Zero)
*hans grepp om Cooros hår lossas och hans låter sin hand glida ner för hans rygg för att stanna vid hansryggslut.
han slickar sig om läpparna och tittar in i Cooros ögon och ett dovt spinnande kan höras eka från hans strupe*

(Cooro)
*Det spinnande ljudet var nästan hypnotiserande, Cooro kunde inte slita blicken ifrån Zeros ögon, kunde inte röra sig förutom det lätta svajandet av att stå på tå i vattnet.
Han andades lugnare nu, andades omedvetet i takt med Zero*

(Zero)
*kattinstinkterna slår in och han slickar Cooro lätt på kinden och gnider sitt huvud mot hans, som katter gör mot sina älskade, och spinnandet blir märkbart högre*

(Cooro)
*Han slappnar av litet, kan inte låta bli tack vare spinnandet och Zeros närhet.
Cooro tänkte inte på att han hade dålig balans där i vattnet och kände plötsligt hur fötterna gled undan för honom och han föll, nästan i slow motion, baklänges med en väldigt förvånad min*

(Zero)
*slås ur transen och spärra förvånat upp ögonen då Cooro ramlar baklänges
han skulle han fångat honom om han inte redan höll armarna om honom, men de var så nära varandra att Zero omedvetet hade lagt lite av sin tyngd och balans hos Cooro, och kunde därför inte hjälpa att falla framåt med Cooro, ner i vattnet*

(Cooro)
*Han låter sig själv falla, kan inte kämpa emot med Zero över sig.
I stället så ler han tillslut, öppnar ögonen under vattnet och beskådar Zero därifrån, nu liggande/hängande under honom i vattnet*

(Zero)
*öppnar ögonen, Cooro svävande under honom
Cooro ler, och automatiskt ler han tillbaka
han var så....vacker i vattnet. hans hår svävade fritt runt honom, och han såg fri ut, som om han tillhörde vattnet*

(Cooro)
*Zeros leende lugnade honom, han var fortfarande osäker på vad Zero egentligen tyckte om vatten.
Han lutar huvudet lite åt sidan, det utsläppta håret följsamt svajande efter. I vattnet trivdes han, han kände inget behov av syre än på en stund*

(Zero)
*han betraktade Cooro i det fria vattnet, och när han tiltade huvudet till sidan så kunde han inte hjälpa att ta det som en inbjudan
han drog Cooro till sig och naffsade lätt på hans hals, men försiktigt så att inte skada hans hud eller skrämma honom*

(Cooro)
*Om han inte varit under vatten hade han dragit djupt efter andan när han kände Zeros tänder skrapa försiktigt emot sin hals.
Likt en underlägsen varg blottade han instinktivt strupen, sträckte bak nacken en bit och slappnade av ytterligare i kroppen*


(Zero)
*eftersom han inte var lika ingående i vargarnas beteende så tänket han inte på hur Cooros reaktion var menad, utan utnyttjade situationen fullt ut istället
han naffsade vidare över hans hals och längre ner till hans nyckelben
hans ena arm vilade runt Cooros midja för att förhindra dem från att flyta isär, hans andra hand vandrade fritt ner för hans sida, rygg och ben*

(Cooro)
*Han kunde inte röra sig förrän Zeros läppar och tänder nått de bara nyckelbenen.
Då lutade han upp huvudet lite och blev åter igen medveten om deras situation, kände blodet åter igen rusa hett igenom ådrorna.
Rodnaden kyldes lyckligtvis bort av det kalla vattnet, sinnet lugnades av tystnaden*

(Zero)
*vandrar vidare med mun och tänder längre ner över hans bröst
hans fria hand greppande om hans ben*

(Cooro)
*Han njuter, även om han är förvånad över det så njuter han. Dock så känner han hur elden börjar sprida sig i lungorna, den brännande hungern efter syre.
Han rör på sig litet, vill inte sparka ifrån botten när Zero håller i honom så han vrider lite på kroppen för att få Zeros uppmärksamhet*

(Zero)
*känner hur Cooro rör sig och tittar upp
när han ser på Cooro förstår han vad det gäller och drar med sig Cooro upp till ytan
han drar djupt efter andan då de kommer upp, han behövde nog också få andas*

(Cooro)
*Han känner hur Zero hjälper honom upp och tar ett efterlängtat andetag när han korsat vattenytan.
Han andas djupt flera gånger och ser sedan på Zero, känner hur kroppen vill vila ifrån att hålla sig uppe i vattnet*
Ska vi gå till lite grundare vatten?
*Hans leende är blygt, vet inte riktigt hur frågan uppfattas av Zero*

(Zero)
*ler och nickar åt Cooro. en sådan älskvärd och oskyldig liten pojke
han tar Cooros hand i sin och leder honom till grundare vatten. eftersom han är längre än Cooro så når han botten ganska bra men kan därför också förstå varför han vill till det grundare*

(Cooro)
*Han känner värmen ifrån Zeros hand igen, memorerar känslan av sin hand i Zeros hand.
När vattnet når honom till naveln ungefär känner han sig lite "säkrare", känner inte samma drunkningsrisk om han skulle förlora fotfästet på samma sätt*

(Zero)
*vänder sig till Cooro*
"är det bättre här?"
*hans röst vänlig och lugn, bara undrande om de ska gå längre in till "stranden"*

(Cooro)
*Han känner efter med tårna, botten är någorlunda fast där de nu är.*
Mm, här når jag bra
*Blicken vandrar över vattenytan, skådar ner igenom det någorlunda klara vattnet. Sedan fastnar hans blick på deras spegelbild i vattnet, en silverhårig och en brunhårig pojke nära varandra*

(Zero)
*drar handen genom sitt blöta och tilltuffsade hår och låter den droppande svansen stryka över Cooros sida
han suckar djupt, hur kunde han falla så fort för en sån liten valp?*

(Cooro)
*När han ser på sin spegelbild så kan han inte annat än känna sig varm, vattnets rörelser får deras avbilder att flyta ihop, gränserna suddas ut.
Han tänker, under en kort tid har han utsats för en hel hop av känslor och händelser och han försöker i all enkelhet reda ut dem, få någon rätsida på tillvaron igen.*

(Zero)
*betraktar Cooro medans han tittar ner i vattnet. han ser lycklig ut, och det får en obekant, men betryggande värme att sprida sig i hans kropp.
han är glad att Cooro ser lycklig ut, men ändå måste han hålla tillbak en fnysning.
allt Cooro gjorde var att titta ner på vattenytan, och det fick honom att se så lycklig ut. han ville att Cooro skulle titta på honom och se så lycklig ut, vara lycklig för att vara med honom.
han virar sin svans om Cooros arm och hansled för att påminna honom om att han är där.*

(Cooro)
*Att åter bli berörd av Zeros svans fick honom att vända blicken ifrån deras spegelbilder till Zero själv, samma leende fortfarande vilande på läpparna.*
Ser du spegelbilden?
*Han tar ett varsamt grepp om Zeros svans med sin hand, känner den blöta pälsen emellan fingrarna*

(Zero)
*sliter blicken från Cooro och tittar ner i vattnet och på deras spegelbilder.
han betraktar dem, men förstår inte riktigt vad som är så specielt med den.
han har aldrig varit den djupsinniga typen, så för han var det enbart två spegelbilder som flöt ihop*
"vad är det med den?"
*frågar han, men höjer inte blicken från vattnet*


(Cooro)
*Han ser på spegelbilden igen, funderar i någon sekund på hur han ska förklara det*
Ser det ut som två åtskiljda personer eller två förenade?
*Efter att han sagt det vänder han åter blicken emot Zero, leendet oskyldigt varmt*

(Zero)
*tittar frågande upp på Cooro innan han tittar ner igen.
spegelbilderna flöt ihop, men vad hade det med saken att göra?
han tänkte en stund, han var inte van sånt här, han hade alltid litat på sitt omdömme, cyn, hörsel, luktsinne och känsel, inte fantasi.
han betraktade de en stund till, sen insåg han vad han menade. de flöt ihop, två stycken blev en. det var inte själva spegelbilden han menade, utan det var symboliken av dem.
han log och tittade upp på Cooro igen*
"två förenade"
*svarade han, hans stämma mjuk och nästan...kärleksfull*

(Cooro)
*När han hörde Zeros röst rös han nästan, han ville känna Zeros armar omkring sig och...
Hans egna fantasier fick kinderna att blossa upp i en dovare ton av rosa när han åter tittade på Zero.*
Bra svar
*Han kunde nästan inte säga det, någonting inom honom kändes varmt, en lycklig känsla över att Zero givit honom det svaret, även om frågan kanske inte hade någon direkt betydelse för Zero så betydde den mycket för honom*

(Zero)
*hans leende växer då han ser rodnaden krypa fram över Cooros kinder, och han låter sin svans smeka över hans hand kärleksfullt*

(Cooro)
*Känslan av svansen mjukt smekandes över sin handrygg fick Cooro att rodna i en lite djupare ton, han visste inte vad han skulle göra.
Han vågade inte ta initiativet, var nästan rädd att det inte skulle vara verkligt om han själv tog ett steg*

(Zero)
*han blev mer än nöjd med Cooros reaktion.
han lätt svansen fortsätta smeka hans hand medans han sakta flyttade sig så att han stod bakom Cooro. han la försiktigt armarna om Cooro och begravde sitt ansikte i Cooros fuktiga hår, och tog ett djupt andetag och insöp hans rogivande doft*

(Cooro)
*Han kände beröringen av Zero, kände värmen ifrån hans kropp emot sin rygg och njöt av varje sekund närheten varade.
Han hörde Zeros andetag, kände svagt hans hjärtslag och kände hans doft, nytvättad och svag men ändå värdefull*

(Zero)
*drar djupt efter andan och drar Cooro närmare.
hans vänstra arm ligget löst över hans revben och mage och sträcker sig över till hans högra höft, hans högra arm över hans bröst och vilar sin hand över hans hjärta, känner svagt de bultande slagen*

(Cooro)
*Han lägger sin högra hand över Zeros högra, följer fingrarnas linjer med sin fingerspets, lär tyst känna de trygga händer och armar som omsluter honom*

(Zero)
*vilar sitt huvud på Cooros axel och tar Cooros högra hand i sin
det dova, kraftiga purrandet kan åter höras och kännas vibrerand i hans rböst*

(Cooro)
*Han lutar lätt huvudet emot Zeros, både känner och hör ett av de kattdrag han redan lärt sig att tycka om med Zero.*

(Zero)
*känner sig trygg när Cooro vilar sitt huvud mot hans.
han slickar Cooro lätt på axeln och halsen, ännu ett kattlikt drag som han känner att han kan släppa lös när han är med Cooro*

(Cooro)
*Känslan av Zeros tunga mot sin hud igen är inte ovälkommen, hans hud är kall nu av vattnet och han känner tydligt spåren efter Zeros varma, mjuka tunga.
Minnet av förra gången, när Zero slickade bort blod ifrån honom i stället för vatten, var lite suddigt för honom ännu*

(Zero)
*han ville inte att det ögonblicket skulle sluta, men de hade varit i vattnet länge nu, och kylan gjorde sig påmind.
han drog sig om möjlig än närmre Cooro, instinktivt för att stöta bort kylan.
han var van kyla, men att både känna Cooros varma kropp och vattnet kyla var något som han inte var van vid, och därför kunde han inte stänga ute kylan på samma sätt,
för om han gjorde det så skulle han också stänga ute Cooros värme, och det ville han inte*

(Cooro)
*Han känner Zeros försök att komma närmare, känner hur Zeros hud är kall.
Han själv har inga problem med kylan, han tar instinktivt till sig värme och stänger ute kyla, som ett par vargar som värmer varandra under vintern*
Vill inte katten bada längre?
*Hans fråga är lite retsam men tonen är varm*

(Zero)
*räcker retsamt ut tungan åt Cooro*
"om du inte har märkt det så står vi i kallvatten"

(Cooro)
*Han ler, nickar kort*
Då går vi upp då, nu när du har uppmärksammat mig på det
*Fortfarande samma ton, skämtsam och varm på samma gång*

(Zero)
*räcker retsamt ut tungan igen innan han tar Cooros hand och leder honom upp ur vattnet*

(Cooro)
*Han lät sig ledas, blicken vilandes på Zeros rygg åter igen.
När hans fötter lämnat vattnet och han fick sandig jord mellan tårna fick han syn på kläderna och suckade*

(Zero)
*vänder sig om för att se vad Cooro suckar åt, och hans ögon faller också på han blodiga kläder
skrockar lätt och drar handen än en gång genom hans blöta hår*
"tvätt?" *frågar han retsamt och flinar*

(Cooro)
*Han nickar tungt, av någon anledning hade han helt glömt bort kläderna på stranden.
Han böjde sig resignerat fram och tog upp kläderna i sin famn, fläckade den rena bröstkorgen med blod igen*

(Zero)
*tar ett steg närmare Cooro och lägge handen på de blodiga kläderna och trycker ner dem aningen, sänker dem, och böjer sig fram och börjar slicka Cooro ren*

(Cooro)
*Han blir förvånad, ännu en gång, när Zero börjar slicka bort blodet ifrån honom.
Han känner både att han vill tvätta av kläderna så att han inte glömmer det och att han vill vara nära Zero just nu*

(Zero)
*när han slickat bort det mesta av blodet rätar han på sig.
han tittar Cooro i ögonen och stryker hans kind kärleksfullt innan ett flin breder ut sig på hans läppar och han lyfter upp Cooro, kläder i famn, och tar några steg ut i vatten och kastar sedan ut honom i djupare vatten*

(Cooro)
*När Zero lyfter upp honom så drar han djupt efter andan, anar nästan vad som komma skall men han orkar inte kämpa sig loss.
Ett kort, dämpat och glatt skrik undflyr hans läppar när han plötsligt känner enbart luft omkring sig och sedan slår i vattnet igen, nu även kläderna omkring honom blöta*

(Zero)
*skrattar högt och aningen nöjt över sitt åstakommande.
han skrattar fortfarande när han går ut i vattnet en bit till för att se hur det gick med Cooro, inte för att han borde ha skadat sig, men instingtivt vill han ändå veta*

(Cooro)
*Han ligger kvar i vattnet, överkroppen över vattenytan och ögonen slutna, någorlunda avslappnad och de blodiga kläderna flytande omkring honom, färgandes vattnet lätt rosa*

(Zero)
*stanna vid Cooros sida och tittar ner på honom, ett smått flin fortfarande på hans läppar.*
"Vill lilla valpen vakna?"
*höjer svansen över Cooros ansikte och låter några vattendroppar falla ner på honom*

(Cooro)
*Han blundar fortfarande, ansiktet avslappnat och fridfullt. Han rör sakta huvudet från sida till sida, tar bara några djupa andetag och tömmer sinnet*

(Zero)
*sänker svansen när Cooro skakar på huvudet. han står still en stund innan han försiktigt lyfter upp Cooro i sina armar och går upp ur vattnet igen*

(Cooro)
*Han öppnar ögonen när han känner Zeros starka armar lyfta honom igen, ser lite små-skamset ner*
Är du arg?
*Frågan är försiktig, han vet inte hur väl Zero uppskattade skämtet*

(Zero)
*ler ner mot Cooro och kysser han på pannan*
"varför skulle jag vara det?"
*hans röst är inte avvisande, utan varm och betryggande*

(Cooro)
*Ögonen lyser upp, han ler igen efter att ha känt Zeros varma kyss på sin panna*
Jag trodde... huvudsaken är att du inte är arg...
*Han visste inte riktigt varför han varit orolig, kanske var det det faktum att han inte sett Zeros ansikte innan han blev upplyft, att han inte hunnit läsa av honom*

(Zero)
*sätter sig ner på gräset och håller Cooro i sin famn*
"jag tror inte jag skulle kunna bli arg på dig"
*ler och kysser Cooros kind*

(Cooro)
*Han smyger sin arm runt Zeros nacke och rodnar efter att han hör de ljuva orden ifrån Zeros mun.
Han vill verkligen tro på Zero, vill verkligen att han aldrig ska behöva känna ilska ifrån Zero för då skulle han verkligen klandra sig själv.
Han ler blygt igen och vänder ansiktet emot Zero, följer med blicken käklinjen till läpparna*

(Zero)
*ler och tittar Cooro i ögonen. han låter sitt finger glida över hans läppar och ner över hans hals
han såg Cooros blick, och han skulle mer än gärna kyssa Cooro igen, men han ville se Cooro ta initiativet den här gången*

(Cooro)
*Lusten att kyssa de mjuka läpparna finns i honom, initiativet väckt av doften från kläderna, blodet som nu löses upp i vattnet och tonar bort.
Han lägger mjukt andra armen om Zeros hals, drar sig närmare och låter deras läppar mötas igen, hoppas innerligt att han får*

(Zero)
*ler när han känner Cooro lägga andra armen om hans hals, och när Cooros läppar nuddar hans glädjs han mer än väl att få besvara den och kysser Cooro tillbaka, drar hans kropp tätt intill sin egen*

(Cooro)
*Han njuter av närheten, av känslan av Zeros bara hud emot sin, av Zeros doft och hela uppenbarelse.*

(Zero)
*placerar ena handen bakom Cooros nacke för att dra honom närmare, men också för att hindra honom från att fly, utifall att.
han särar på läpparna och låter tungan glida lätt över Cooros underläpp, bedjande om tillträde*

(Cooro)
*Alla tankar försvinner ut hans huvud, all oro och bävan.
Han särar smått på läpparna vid den lätta kittlingen av Zeros tunga som glider över sin underläpp*

(Zero)
*tar tillfället i akt och låter sin tunga glida in i Cooros mun och försiktigt börjar utforska hans mun
han är ganska säker på att det är Cooros första gång att bli tungkysst, och tar det därför sakta och försiktigt, men det tar mer och mer på hans villjekraft att hålla tillbaka han lustar över denna pojke*

(Cooro)
*Zero har helt rätt i att det är Cooros första gång, det är första gången han känner kärlek till någon och han är helt obekant till mycket.*

(Zero)
*förflyttar sig försiktigt så att han kan sakta kan lägga ner Cooro in gräset och lägger sig ovanpå honom, utan att avbryta kyssen.
hans händer vandrar ner över hans kropp sakta, han tar det varsamt fram för att inte stressa eller skrämma Cooro*

(Cooro)
*Känslan av det solvarma gräset var kittlande emot ryggen, han vred lite så att han låg någorlunda bekvämt under Zero.
Han märker först inte Zeros händer, alla sinnen koncentrerade på kyssen*


(Zero)
*bryter kyssen för att ta ett längtat andetag och tittar ner på Cooro med käreks- och lust fyllda ögon, hans händer fortfarande vandrande över hans kropp*

(Cooro)
*När han får tillgång till syre märker han plötsligt hur kroppen stilla krävt det. Han tog ett par djupa andetag, mötte Zeros blick och kunde plötsligt inte röra sig, helt förlorad i de uttrycksfulla ögonen.*

(Zero)
*tittar länge i Cooros ögon, hans svans omedvetet slingtande runt hans ben och ett svagt purrande kan förnimmas då han vilar huvudet på Cooros bröst.
han suckar djupt, men lyckligt. han hade varit ensam så länge, men nu kände han sig inte ensam längre...inte med Cooro..*

(Cooro)
*Han höll fortfarande sina händer runt Zeros hals, begravde fingrarna i hans fuktiga hår.
Bröstkorgen hävde sig sakta upp och ner, hjärtat bultade hårt. Han ville att de skulle stanna så här länge, länge.*

(Zero)
*känner Cooros fingrar i hans hår och kan inte hjälpa att hålla tillbaka en rysning, men ingen negativ rysning, utan av den ovana känslan och ömheten
tryggheten tar på honom och han känner hur han allt mer och mer slappnar av och känner att han skulle kunna falla i sömn om han bara låg där i några minuter till*

(Cooro)
*Han upptäcker Zeros svans kring sitt ben, hade inte ens märkt det innan.
Han ler mjukt, andnignen blir lugnare och lugnare allt eftersom han slappnar av och bara njuter av stunden.
Han insuper varje detalj, känslan av Zeros silverfärgade hår emellan sina fingrar, hur hans hjärtslag slår i takt med Zeros*

(Zero)
*spinnandet avtar i styrka allt eftersom han sakta faller till sömns*

(Cooro)
*Han känner sig själv något dåsig, både mättnad och en viss trygghet i sällskapet.
Och när han både känner och hör hur Zero somnar så har han stora problem med att själv hålla sig vaken. Han vill inte väcka Zero och är i tystnad glad över att han rätade till hur han låg tidigare.
Andetagen saktar in ännu mer, de stora bruna ögonen sluts sakta*

(Zero)
*sover sött, drömmer om Cooro*

(Cooro)
*En fågels vingar väckte honom, han öppnade sakta ögonen och kunde inte hålla kvar en gäspning.
Det tog tid för honom att inse vilken situation han befann sig i, att han fortfarande hade Zero lugnt vilande över sig.
Utan att röra sig för mycket så blickade han fridfullt upp på himlen, solen gav ifrån sig sina sista värmande strålar och gläntan de befann sig i badade i flammande gyllne ljus.*

(Zero)
*har rört sig i sömnen och ligger nu något ihopkurad på Cooro.
han vrider sig lite i sömnen och snugglar mot Cooros bröst*

(Cooro)
*Han låter blicken vandra ifrån himlen till Zero och sedan till trädet där han hörde fågeln.
Han får syn på den svara korpen som sitter där, lägger märke till dess kännetecken och blick. Det måste ha varit hon som väckte honom, en utav hans många bekanta ibland korparna som hägrar i staden.
Känslan av Zero som lägger sig tillrätta får honom att rodna litet, men också att se på honom med ett varmt leende, redan kände han tillit till Zero som han aldrig känt förut. Att han kunde somna så nära var bevis för det*

(Zero)
*vaknar sakta upp och öppnar slött ögonen
han gäspar trött och visar huggtänderna innan han lägger sig tillrätta igen*

(Cooro)
*När Zero vaknar till så ligger han stilla, andas bara lika lugnt som förut som om han sov.
Men han kan nästan inte hålla inne ett lugnt, varmt fnitter när Zero gäspar och verkar vilja somna om.
Han viskar sedan tyst till Zero*
Är jag så gosig?
*Efter att han sagt det kommer han på vad han verkligen sagt och biter sig nästan i tungan, han kan inte förstå att han vågade*

(Zero)
*viker upp sitt ena kattöra när Cooro viskar till honom*
"mm'm, klart du är"
*svarar han trött och kryper ihop än mera, utan att öppna ögonen*

(Cooro)
*Han rodnar och iaktar Zero när han får svaret på sin fråga.
Han kan inte låta bli att stryka med finegrtopaprna varsamt efter Zeros blottade nacke och skuldror, beknata sig med den hud han når*

(Zero)
*ler och öppnar ögonen en aning när han känner Cooros smala fingrar strykandes över hans nacke och rygg.
han svarar genom att rulla svansen runt Cooros ben fram och tillbaka och åter låta ett purrande vibrera i bröstet på honom*

(Cooro)
*Han låter sedan fingrarna följa ryggraden ner mellan skulderbladen, purrandet som ekar igenom honom lugnar honom och får nästan honom att somna igen*

(Zero)
*böjer omedvetet ryggen mot beröringen. en vänlig beröring betydde mycket för honom. han kunde knappt komma ihåg nån gång han känt en sån öm beröring....
purrandet blir allt djupare och ögonen glimmar till då han flinar lite småelakt och drar svansen längre och längre upp efter insidan av Cooros ben*

(Cooro)
*Handen höll just på att falla tack vare sömnen som drog in honom när känslan av Zeros svans mot sitt ben gjorde sig påmind.
Den var både kittlande och pirrande, men mest av allt förvånande. Cooros kinder blev rödare igen, han försökte yrvaket registrera vad som hände*

(Zero)
*låter svansen fortsätt sin vandring uppåt, ett nästan nöjt och busigt leende på läpparna medans han sakta drar fingrarna över hans hud i påhittade mönster*

(Cooro)
*När situationens helhet klarnar för honom står plötsligt allt still i honom, alla tankar frusna till is.
Han försöker prata men får inte fram hela ord, kinderna färgade i en bjärt röd ton och rösten nervös, ängslig*
Ze.. Ze..
*Han vet inte riktigt hur han ska ta sig undan, vill inte göra Zero ledsen eller arg*

(Zero)
*känner hur Cooro stelnar till och hör hur hans hjärta slår snabbare.
han viker upp ett kattöra när han nästan engsliga röst försöker forma hans namn.
han drog försiktigt undan svansen och drog handen intill sig, hans öron neråt som en hund i skam och flinet var som bortblåst.
han gick alldeles för snabbt fram..*

(Cooro)
*Han märker direkt förändringen i Zero, med tanke på Zeros reaktion vill han äta upp sina ord.
Hade han kunnat hade han velat fly, inte ifrån Zero utan ifrån sina gärningar, ville inte se Zero ledsen tack vare något han gjort.
Men han kunde inte röra sig, sänkte skamset blicken och viskade ett tyst*
Förlåt, förlåt...

(Zero)
*känner för att bita sig i tugan när han hör Cooros tonfall.
Han sätter sig upp och vilar på Cooros höfter. kylan slår emot honom nu när han inte längre har Cooros värme hos sig, men han ignorerar det.
han tittar ner på Cooro, både skam för vad han gjort, och en lätt...nästan uppläxande blick på honom.*
"hör här, du har inte gjort nått fel...det är jag som..går för fort fram..och du är inte bekväm med det..."
*han sänker blicken ett ögonblick innan han höjer den igen*
"om jag gör nått du inte tycker om så säg till. klappa till mig bara"
*knyter näven och simulerar ett slag mot hans kind*

(Cooro)
*Han tittar först inte upp, fäster blicken på ett gulnat grässtrå brevid hans hand.
Men när han hör tonfallet, både skamset och uppläxande, så han han inte annat än höja blicken och se Zero i ögonen.
När Zero tystnat så nickar han sakta, säger ja men han tvivlar starkt på att han skulle kunna göra det emot Zero. Cooro har försvarat sig hela sitt liv men han vet redan att han aldrig skulle kunna lägga hand på Zero, aldrig skulle skada honom så länge människan i Cooro hade kontroll*

(Zero)
*böjer sig ner och kysser Cooro på pannan och ser honom sedan i ögonen*
"...förlåt om jag stressar dig Cooro.."

(Cooro)
*Han skakar sakta på huvudet, den lätta beröringen av Zeros läppar emot sin panna lugnade honom och sköljde bort ängslan lite grann.*
Säg inte förlåt du heller...
*Rösten var svag men han mötte i alla fall Zeros blick*

(Zero)
*ler svagt och vilar sin panna mot Cooros*
"..okey.."
*men han visste att han var tvungen att hålla tillbaka från och med nu. mycket av det här var nytt för Zero, men allt verkade nytt för Cooro*

(Cooro)
*När han såg Zeros leende så smittade det av sig, han lugnade ner sin andning och blundade, ett leende blygt skymtande på läpparna.
Känslan av att bli sams igen var inte obekant men inte heller välkänd för Cooro, han kände spänningar han inte visste att han haft släppa*

(Zero)
*känner Cooro slappna av igen och känner hans lugna andetag mot hans ansikte.
han trycker sina läppar lätt mot Cooros i en mjuk kyss, nästan som ett tyst förlåt*

(Cooro)
*Han rodnar igen, verkade rodna vad än Zero gjorde med honom.
Sedan så möter han Zeros blick igen, tankarna som vanligt flygande och helt plötsligt uppdykande i hans huvud.*
Vi borde nog dra oss tillbaks till slottet snart, verkar som att det blir kyligt

(Zero)
*inser då att de fortfarande inte hade kläderna på sig, och att de varit ute väldigt länge.
han nickar och sätter sig upp*
"okey"
*han hoppar av Cooro och hjälper han upp*

(Cooro)
*Väl uppe på fötter så inser han att alla hans kläder ligger i vattnet fortfarande, antagligen på botten till råga på allt. Han suckar djupt och vadar sedan ut i vattnet igen.*
Vänta på land du, jag kommer snart
*Han börjar förstrött plocka upp sina handskar som ligger närmast*

(Zero)
*suckar. okey, ganska logiskt att de glömde kläderna, men nu blev han ju blöt igen*
"Kom upp igen Cooro, jag gör det där"
*knäpper upp byxorna och tar av sig dom, farvandlar sig sen till katt och simmar ut i vattnet och dyker efter Cooros kläder, kommer sedan upp med han tröja efter en stund (hel och ren ^w^)*

(Cooro)
*Han står stilla i vattnet och följer förundrat Zero med blicken.
Det var första gången han såg en katt simma och när han fick syn på Zero med Cooros tröja så kunde han inte hålla sig för skratt, ett glatt och muntert ljud som klingade i kvällsluften.*

(Zero)
*tittar förundrande på Cooro medans han kämpar för att vadda fram till honom med tröjan i munnen*

(Cooro)
*Han slutar skratta och ler i stället, går fram till Zero och tar upp både honom och tröjan, antagligen enda chansen han har att bära Zero i sin famn.
Cooro begraver sitt ansikte i Zeros päls, insuper doften av Zero i kattform*

(Zero)
*stoppade begäret att skaka av sig vattnet när Cooro drog honom nära sig.
när Cooro 'snugglade' honom så var han glad att han var katt, annars så skulle han ha sett honom rodna.
ett litet purrande av uppskattning vibrerar genom hans lilla kropp*

(Cooro)
*Han hade redan kastat upp handskarna på land brevid skorna som aldrig blivit tvättade och var det enda torra han hade förutom bältet.
Han höll fortfarande Zero i sin famn när han gick upp ur vattnet, såg fundersamt på kläderna och den genomvåta tröjan som han med ett "tjoff" släppte ner i gräset.
Han gosade mjukt sin kind emot Zeros päls.*
Hur ska vi göra nu då?

(Zero)
*gnider huvudet mot Cooro och spinner nöjt.
han vänder sig sedan i Cooros famn och lägger tassarna om Cooros hals (Sirocco-style ^^) och slickar han på kinden och läpparna*
"du kan fo lona mina kleder tillbaka"
*han ler, så mycket som en katt kan.
hans uttal är inte helt korrekt, men han är ju en katt*

(Cooro)
*Han skrattar till, den sträva katt-tungan kittlar honom över läpparna och även kommentaren är smått skrattretande.*
Tack för erbjudandet men det är nog enklare om jag återvänder som varg.
Får bara knyta fast kläderna i bältet...
*Han ler och lägger åter igen kinden emot Zeros päls, hukar sig sedan ner för att släppa Zero på marken*

(Zero)
*när Cooro böjt sig ner förvandlas Zero till människa igen. han sitter nu också på huk, fortfarande i Cooros armar och sina om hans hals*

(Cooro)
*När Zero förvandlas till människa igen så lägger han mjukt sitt huvud emot Zeros axel, andas sakta emot hans hals.*

(Zero)
*flyttar ena handen till Cooros nacke och drar sedan fingrarna genom hans hår
han ler. redan nu känne det som om de känt varandra hela hans liv, som om Cooro alltid hav varit en del av det*

(Cooro)
*Han sitter så en stund, njuter av Zero som för stunden är bara hans.
Sedan så höjer han huvudet, solen är på väg ned och det gyllne ljus som värmt dem fram till nu börjar falna*
Vi borde återvända snart...

(Zero)
"okey"
*kysser Cooro på kinden och släpper honom. han ställer sig upp och hjälper Cooro upp innan han börjar ta på sig kläderna igen*

(Cooro)
*He smiles, still feeling the touch of Zeros lips against his cheek as he stands up and starts to gather the scattered, wet clothes.
He lets out a sigh, an easy one this time. The problem was his shirt, he had to tie it around the belt with the gloves|

(Zero)
*when he've taken his pants on he walks up to Cooro*
"I can take those"
*he said and refered to the wet clothes, a he slipped his shirt on*

(Cooro)
*He smiles and nod, giving up the idea of tying them to the belt. He breathes out and let go of the damp shirt as he turn to his wolfshape.
He is still standing on two legs, crouching a little since he can't stand up straight in werewolf form. As long as he stand he is taller than Zero but he stand down on four legs and look at Zero with yellow/brown eyes|

(Zero)
*pats Cooro och scratches him behind his ear before taking his staf and Cooros clothes up*
"come on, let go"
*starts walking, looking back to make sure Cooro follows him*

(Cooro)
*He really enjoys it when Zero scratches his ear, the feeling lingers.
He follows Zero like a dog, walking just beside him so that he sometimes gently brush his leg.
The expression he holds is pure satisfaction, at the moment he could think of no better but walking beside Zero, protecting him and being protected|

(Zero)
*enjoys hearing Cooros steps behind him, and gently lets his tail pat Cooros head while they walk*

(Cooro)
*The thick tail is slowly wagging forth and back, showing that he likes the moment.
He smells the chill evening air, listening to the small animals of the forest that either go to sleep or wake up.*

(Zero)
*suddenly remember something and stops
he turn his head to look at Cooro*
"...the book..."

(Cooro)
*He growls quietly at himself, he forgot it again. He then turn around and sprint back to the lakeside, carefully taking it up in between his jaws*

(Zero)
*sighs. they forgot it again.
paitiently waits for Cooro to return*

(Cooro)
*He dash back to Zero, feeling relieved when his eyes fall on the silverhaired boy in front of him.
He still hold the book between his jaws, carefully so that he wont scratch or damage it worse*

(Zero)
*happy to see Cooro return*
"I can take that aswell"
*gestures towards the book carefully placed in the jaws*
"and don't worry, I won't look"

(Cooro)
*He releases the book as Zero takes it and then talks, it is a little hard to hear what he says*
Tans, an don worry, you can look if you wan
*He looks up at Zero, a simple grin sprawled over his whole face. He just realised a thing*

(Zero)
*takes the book and looks at it before looking back at Cooro*
"okay..if you're sure"
*flips it up and scans one of the pages*

(Cooro)
*He is still walking beside Zero, holding his pace.
The diary originaly belonged to a girl he knew before, it was about her and about them. And the later half about him.*

(Zero)
*frowns as he kept reading. at first he didn't understand much of it, but later found out it wasn't about Cooro. he read and his face showed, sadness, anger and disgust
he looked down on Cooro*
"who is this about?"

(Cooro)
*His ears start to hang in shame as soon as he see the face of Zero.
He stops and turn into human form again so that he can speak freely. Sitting on the ground he talks to Zero, eyes both wary and sad because Zero seems angry.*
Naiee and me, she was like my sister. It was hers to begin with, she wrote the first half of it...

(Zero)
*his ears falls slightly at the word 'sister' and sits down infront of Cooro
he lays the clothes, staf and book down and pulls Cooro into his arms*
"....."
*he doesn't know what to say, but he feels sorry for Cooro to have a 'sister' that had been through such things*

(Cooro)
*He think back of the time they spent together, a lot of both bright and dark memories.
The arms of Zero comfort him, the closeness calm him down and keep him from running away and blindly search for someone that no longer existed*
I began to write from the middle of the book, when I got it from her before I left...

(Zero)
*runs his hand comfortingly throught Cooros hair*
"..why'd you leave?"
*he asks carefully, his voice low, and the tone of it silently telling Cooro that it's okay and that he doesn't have to answer the question now if it hurt too much*

(Cooro)
*He sighs, feeling better as Zero caress him.*
The others detested me, since I am a troughout werewolf, losing control in the fullmoon light...
*He ignored the fear since back then, threatening to creep back upon him.*

(Zero)
*holds Cooro closer and continues to sooth him*
"it's okay..they can't hurt you now"
*he felt...digusted by the thought of someone hurting Cooro, someone hating him. how could they? he was the sweetest boy ever, and so innocent...just a child..*

(Cooro)
*He sat like that, quietly listening to Zeros voice and heartbeats*

(Zero)
*after a while just sitting there with Cooro in his arms he pulls away to look Cooro in the eyes*
"lets go back, okay?"
*he strokes his cheek, still doing his best to comfort him*

(Cooro)
*A short nod and he then rises up on his feet, taking a few deep breaths.*
Well better do if we want to get there before daybreak
*He return to wolfshape again, better keeping the warmt|

(Zero)
*nods and takes his staf, Cooros clothes and his book and start walking again*

(Cooro)
*Han går nära Zero igen, insuper dofterna av skogen och lyssnar stilla på naturens liv.
Han funderade också på vad han skulle göra när de återvände, det mest logiska skulle vara att sova ett tag och sedan ta ett varmt bad för att försöka undvika förkylning.*

(Zero)
*vandrar på i fridfull tystnad, då en panikkänsla slår emot honom.
han stoppar handen i fickan och suckar av lättnad. den är kvar.
paniken lämnar honom och han fortsätter vandringen som om ingenting hänt, och hoppades att Cooro inte märkt nått*

(Cooro)
*I vargform så är alla Cooros sinnen förhöjda och han kan inte undgå att märka den tvära förändringen i Zeros andetag och hjärtslag, hur han gör en hastig rörelse och lugnar sig igen.
Han blir smått orolig, vill inte vara påflugen men puffar ändå lätt i Zeros sida med nosen när de går, mest för att få lite uppmärksamhet.*
Ra är de?
*Orden aningen förvridna igen*

(Zero)
*känner något knuffa till honom lätt i sidan och tittar ner på Cooro.
när frågan är ställd vet han med säkerhet att Cooro märkt hans oro.
han bet sig i tungan för sin oförsiktighet. hur kunde han vara så dum att han visade sina svagheter, han hade för länge sedan lärt sig att inte göra det.
han tvekar en stund innan han talar*
"I..ingenting.."

(Cooro)
*Så fort Zero talat så gäspar Cooro, visar upp hela garnityren. Det är inte en hotfull gest, snarare en inre konflikt för honom i det läget.
Han vill fråga Zero igen, vet att det är något. Men ändå så vill han inte tränga sig på, vill inte vara jobbig.*
Särer?
*Han vill säga "säker" men hör själv hur olikt det låter när orden kommer genom en vargs käftar*

(Zero)
*var tvungen att tänka en stund på Cooros ord innan han insåg vad han hade frågat.
han tvekade. på ett sätt ville han berätta, men han ville inte lägga tyngd på Cooros axlar...och av erfarenhet vet han hur saker kan sluta om man berättar fel sak till fel person*
"......"

(Cooro)
*Han ville veta, blev bara mer nyfiken av Zeros ord.
Men han lät oron rinna av sig, skakade på huvudet så att den manlika pälsen kring halsen fläktade och korpfjädrarna slog stumt emot hans hals.
Just som han ruskat på sig tog han ett lekfullt skutt framåt, de stora tassarna slog nästan utan ett ljud i marken och han tog några fler skutt framåt, ifrån Zero, tungan glatt hängande brevid munnen och läpparna uppdragna i ett leende.*

(Zero)
*blinkar förvånat till och tittar efter Cooro.
ett litet leende sprids på hans läppar. han kunde inte rå för det.*
"hey, vänta"
*han springer efter Cooro, helt plötsligt glad igen*

(Cooro)
*Han ger ifrån sig ett lycklig skall och fortsätter låta Zero jaga honom, han springer inte utan skuttar fortfarande fram längs och brevid stigen.
Tanken på Zeros oro fanns fortfarande där men det bästa Cooro visste emot oro och ängslan var glädje. Så därför sprang han, för att förjaga både Zeros och sin egen oro*

(Zero)
*flinar och slänger staven och kläderna i gräset och dashar (engelskans dash, orkar inte översätta) fram till Cooro och slänger sig på honom coh brottar ner honom till marken, ett varmt skratt passerande genom han läppar*

(Cooro)
*Han ökar inte farten när han hör att Zero kommer närmare, han kämpar inte heller emot när Zero brottar ner honom.
Han faller mjukt, lägger tassarna på Zeros axlar utan att trycka bort honom. Han skulle med enkelhet kunna brotta ner Zero i sin vargform men han vill inte göra illa honom, en varg kan inte dra undan klorna som en katt kan.*

(Zero)
*tittar ner på Cooro, och ler brett och varm när han känner hans tassar om hans axlar.
han sträcker fram ena handen och klappar Cooro, stryker hans 'man' och hans huvud*

(Cooro)
*Han höjer huvudet och ger Zero en blöt puss/slick på kinden, buffar sedan med den kalla nosen mjukt emot Zeros hals*

(Zero)
*spinner högljugt ocg knider sit huvud mot Cooros (a cat-thing)*

(Cooro)
*Han njuter av närheten, som varg känner han mycket mer vad gäller beröring på huvudet.
När han får tillfälle så ger han Zero en blöt "puss" igen, öronen avslappnat tillbakalagda*

(Zero)
*hade slickat/pussat Cooro för längesedan, men höll tillbaka den viljan eftersom han inte ville tugga vargpäls.
istället snugglar han ansiktet i Cooros man och spinner, vibrationerna i hans bröst och strupe nästan avslappnande för Zero själv*

(Cooro)
*När Zero spinner så känner han hur bedövande ljudet är igen, återklanget i bröstkorgen lugnar honom ännu en gång.
Men han kommer till sans, de kommer aldrig att ta sig tillbaks omd e fortsätter i den här takten*

(Zero)
*har helt glömt bort att de skulle tillbaka till slottet, och har helt glömt att han slängde Cooros kläder och hans stav i gräset en bit bort, vill bara vara nära Cooro just nu*

(Cooro)
*Han orkar inte övergå till människohamn igen, misstänker att han inte skulle kunna säga emot med tanke på Zeros humör för stunden.
I stället så drar han åt sig ena framtassen och sätter den sedan emot Zeros axel, trycker honom försiktigt ifrån sig. Han vill inte verka avvisande och inget i hans mimspel visar på det, han vill bara att de ska ta sig tillbaks någon gång.*

(Zero)
*Känner hur han blir puttad iväg från Cooro av hans stora, varsamma tass.
han blckar undrande ner på Cooro och öppnar munnen för att säga nånting då han kom ihåg varför de lämnade sjön*
"åh.."
*han kliver av Cooro och sätter sig på huk bredvid honom*
"tillbaka till slottet?"
*frågar han vänligt och klappade Cooro igen*

(Cooro)
*Han rör huvudet i en nickande rörelse och rullar sedan över på mage så att han kan resa sig upp.
Sedan börjar han gå, eller snarare lunka framåt efter stigen, med blicken på Zero*

(Zero)
*springer snabbt tillbaka en bit och tar upp Cooros kläder och bok, och hans munkstav innan han springer ikapp Cooro och går bredvid honom*

(Cooro)
*Han har samma ansiktsuttryck igen, läpparna lätt tillbakadragna i ett flin och tungan lyckligt hängande på sidan*

(Zero)
*ler ner åt Cooro och klappar honom åter igen då de lämnar skogen och kommer in på slottsgården*