Kissu och Akima, matsalen, dag

*Hon nickade åt Kissus ord och hade tänkt svara när hon märkte den rysning som for genom Kissu. Hon undrade stilla vad det var som Kissu kände, eller tänkte på. När Kissu sedan sade åt henne att om hon var nyfiken på saker och ting så skulle hon hålla sina öron och ögon öppna så ryckte det till i hennes öron igen. Hennes nyfikenhet som hade falnat då hon inställt sig på att samtalet var slut, tändes igen. Så någonting var på väg att hända, något som hon kanske skulle finna intressant. Nå om det var på det viset skulle hon se till att vara uppmärksam. Men först behövde hon verkligen få vila sig för att återfå styrkan.*
Tack för tipset Kissu, jag ska se till att vara uppmärksam den närmaste tiden.
*Hon log inombords och fortsatte.*
Som den nyfikna varg jag är så undrar jag självklart om du skulle kunna dela med dig något mer av de här onda aningarna du har. Om du väljer att göra så eller inte är din ensak, men all information du kan ge är självklart välkommen.

*Leendet blev lite bredare, en glimt av leendet kunde till och med ses i ögonen nu.*
Tyvärr Akima, jag skulle gärna berätta för dig om jag själv visste vad som stod på.
Jag känner inte auror, det står inte i min makt att göra. Men mitt sinne kan känna igen varelsers närvaro, och det är något bekant över det jag känner här just nu. Dock kan jag inte läsa ut var det kommer ifrån och jag kan inte heller vara säker, det är bara lite likt den närvaro jag har i minnet.
Om det är så som jag tror är det nog Duele som vill hindra mig från att lokalisera närvaron, de kan vara en del av ett straff mot mig eller så är de inbjudna av en annan anledning...
*Hon lämnade det osagt, vad den andra anledningen var kunde hon alltför väl gissa om hennes gissning om deras identitet var säker. Och det medförde en stor risk att även Vasi skulle komma.*
Det är vad jag kan tala om för dig i nuläget

*Hon skrattade till. Det var precis som hon hade väntat sig.*
Jag anade att du skulle säga något sådant Kissu.
*Hon hade i alla fall fått lite information om det hela och nu var hon i alla fall förberedd att hålla ögon och öron öppna. Det räckte gott och väl till henne.
Om hon hade kunnat så skulle hon ha rykt på axlarna.*
Nåja, det du berättat hittills räcker för mig. Jag får som sagt helt enkelt hålla ögon och öron öppna. Och förresten, vad skulle det vara för roligt med det hela om det inte låg någon utmaning i det?

Ja, säg vad för roligt skulle du då få ha?
*En kort fnysning, inte åt Akima men åt situationen, kunde höras ifrån Kissu och glimten som skymtat för något ögonblick dog ut i hennes ögon.
Det var hög tid för henne att gå nu, hon hade som sagt en del saker att se över utifall att hon skulle bli ivägskickad på en "semester" på obestämd tid. Duele hade aldrig varit mild mot regelbrott, så länge det nu inte var en av de tidlösa. Dom gick trots allt efter andra regler.*
Nåväl, jag har platser att vara på och saker att göra så jag får önska dig en trevlig tid de närmaste dagarna. Jag tvivlar tyvärr på att vi kommer mötas när saker och ting rullar igång här, men håll dig undan från alltför farliga saker.
*Kissu sänkte sitt huvud i en lätt bugning åt Akima*

*Hon bugade lätt tillbaka åt Kissu. Hon var glad att hon skulle kunna få gå och lägga sig snart, men hon hade gärna talat mer med Kissu.
Om att hålla sig borta från alltför farliga saker så låg det inte direkt i hennes natur att backa undan, hennes mentalitet tillät inte det. Men hon skulle vara uppmärksam, och hon skulle vänta spänt på att de saker och ting som Kissu talade om skulle komma igång.*
Jag förstår Kissu. Själv ska jag ta och lägga mig, just nu behöver jag verkligen vila mer än allt annat.
Det har varit ett nöje att få prata med dig och att få se din fantastiska förmåga. Tack för allt och jag hoppas att det inte dröjer allt för länge innan vi kan prata igen.
*Hon reste sig upp, vände sig om och började gå, men sedan så stannade hon till. Hon vände sig om och sade.*
När det gäller det här med att hålla mig undan alltför farliga saker så lovar jag inget, men jag ska vara på min vakt. Adjö Kissu, och lycka till.
*Sedan så lämnade Akima matsalen och styrde stegen mot hennes och Okamis rum, ivrig på att få lägga sig tillrätta och somna in.*